På för stort allvar....

Nähä nu måste nog Mamman i huset gästblogga lite här. Det är nämligen så komiskt att iTodd gått och blivit en riktig stor-blogg. En sån där blogg det talas om ni vet! Som folk lägger energi på att skriva om och kommentera. Nu senast var Bloggkommentatorerna i farten och tyckte att det vore mer intressant och mindre krångligt att skriva OM Todd istället för ur hans perspektiv och så några kommentarer på det. Att lilla iTodd, som egentligen vänder sig till familjen, har väckt ett sådant intresse. Ja, jag vill nästan kalla det ett fenomen. Folk bryr sig om iTodd. Mycket. Någon bryr sig så mycket att de inte kan låta bli att läsa trots att de inte gillar den. Då har man ju onekligen lyckats. 1-0 till mig :)

Tanken bakom bloggen är en lättsam, glad och kärleksfull blogg med mycket humor och naturligtvis ironi. iTodd inspireras av Todd, och andra barn, utan att för den sakens skull handla om just Todd. Hur skulle den kunna göra det? Inte tusan vet jag vad ett barn tänker, känner och tycker i denna unga ålder och det är ju just det som gör friheten att tolka så stor. Det säger mer om mig än om min son som egentligen inte har någonting alls med det jag skriver att göra. Det är underförstått men tydligen, i vissa fall, missförstått. För vad vet du om Todd egentligen?!

Sen att någon tycker det är "förståndshandikappat" att skriva ur ett barns perspektiv och en annan tycker det är "pinsamt" kan jag inte bry mig mindre om. Den här bloggen vänder sig inte till er, så kan ni inte låta bli att läsa så har ni för lite att göra.

Till alla er andra, fina läsare som kan läsa mellan raderna och ta bloggen för vad den är och inte på för stort allvar vill jag tacka för era kommentarer och mail. Det blev ett lite hårt inlägg idag kände jag, inte alls i den vanliga iTodd-anda och som jag gillar att skriva. Detta ska inte upprepas. Kram till er!