Älskade
barn!
Det hela började en solig dag i
mitten på april 2010 när jag satt med mina mammalediga kompisar på Café Knus
uteservering i Malmö. Två av tjejerna berättade att de börjat blogga och jag
tyckte det lät kul och bestämde mig för att göra detsamma. Jag har ju alltid
älskat att skriva! Dessutom fanns det ju så mycket att skriva om.
Er Morfar kom på det fenomenala
namnet iTodd och så var det igång.
Vid tillfället var du, fina Todd, 4
månader och jag tyckte det var så mycket roligare att dokumentera ditt första
år i en blogg än i en bok och nu när jag går tillbaka och läser och ser alla
bilder så blir jag alldeles varm i hjärtat.
Tanken var att blogga under ett
år men tiden går ju som bekant fort och ett år blev plötsligt två och då föddes
ju du, vår underbara dotter
Anni, och jag ville ge dig samma möjlighet att kunna gå
tillbaka och läsa om ditt första år.
Och nu. Drygt tre år senare är det dags att avsluta iTodd. Ni har blivit
”stora” och ska få vara barn. Bara barn. Inte bloggande barn. Er uppväxt är er,
bara er.
Jag hoppas så att ni kommer
uppskatta att era första år i livet finns sparade på detta sätt, att ni ser det
som en gåva och kan skratta åt alla underbara saker ni sagt och gjort.
Tack för all inspiration, för att
ni väcker barnasinnet och känslor i mig som ingen annan kan.
Ni gör mig så otroligt lycklig varje dag!
♥
Att iTodd har fått så många läsare är smickrande. Stort tack för alla fina kommentarer, mail och till er som kommit fram och hälsat att ni uppskattar bloggen. Det värmer!
Ni gör mig så otroligt lycklig varje dag!
♥
Att iTodd har fått så många läsare är smickrande. Stort tack för alla fina kommentarer, mail och till er som kommit fram och hälsat att ni uppskattar bloggen. Det värmer!