PUH - jag är visst inte ensam. Det finns fler bin där ute, alla på lika dåligt humör emellanåt. Det är ju tur att det bara är ett tillfälligt tillstånd. Julia har nog rätt, även om jag tycker att jag talar i klarspråk så är det nog inte tydligt nog för att mina föräldrar ska förstå. Det säger ju givetvis mer om dem än och om mig. Så snart de kan börja begripa kommer det troligtvis bli bättre. Sen är det klart att jag passar på att testa gränserna eftersom jag ännu inte riktigt vet var de går. Jag menar, kan jag få hur många smörgåsar jag vill om jag bara skriker tillräckligt högt? Och får jag leka med vad jag vill om jag bara inte ger mig? Jag testar det mesta! Än så länge funkar det här med att slänga sig på golvet, sparka och slå, slänga saker och skrika mitt högsta ganska bra. Testar det ett tag till men det blir svårare och svårare. Ibland får jag ligga kvar där jag ligger och det är ju ganska tråkigt efter ett tag.
Idag är jag hemma för jag har haft feber inatt. Känner mig mycket bättre nu men jag är tydligen inte frisk nog att gå på dagis. Jippi - det innebär mysdag med mamma! Oj vad vi ska hitta på mysiga saker. Vi hörs igen! Hoppas ni får en bra dag.
Du verkar vara en sund (förutom febern då) grabb som testar gränser. Det är väl ett friskhetstecken om nåt liksom att kolla hur långt du kan gå. Du kanske inte tycker det just nu men dina föräldrar är lika friska som stoppar dig, visar när du går för långt och låter dig göra bort dig själv när du ligger skrikandes på golvet och sparkar.
SvaraRaderaHoppas du får en frisk helg och kan mysa med dina föräldrar.