Lång och händelserik dag! Solsken hela dagen, 20 grader minsann och jag börjar få lite färg i ansiktet. Nu så! Både igår och idag har jag haft två utbrottsfria dagar, dvs jag har inte behövt slänga mig på golvet en enda gång för att få uppmärksamhet utan den har jag lyckats bibehålla dagen igenom. De börjar lära sig vad jag gillar, mina kära föräldrar.
I Skanör idag fick jag en riktigt god minipizza på Aldo. Om ni inte har varit där så är det ett ställe jag varmt kan rekommendera. Det är oerhört prisvärt har jag hört mina föräldrar säga, servicen är tiptop och idag behövde jag bara TÄNKA tanken att jag gott kunde vara utan ruccola på min pizza så struntade de i att lägga på den. Lunchen är mer som en side order men det är visst bra att inte äta sig mätt. Iallafall enligt senaste dieten i Aftonbladet. Så man kan säga att det här stället är med i tiden. Gott var det också!
På da Aldo i Skanör. Godaste kaffet (enligt ryktet), godaste glassen (enligt mig).
Självklart körde jag (ja, JAG!) ner till hamnen en sväng och kollade in läget där. Det var inte så många båtar i vattnet, desto fler på land som blev ompysslade inför sommarsäsongen. Pappa tyckte sig känna igen en av båtägarna som flitigt och noggrant målade sin båt men istället för att ta reda på om så var fallet stod pappa och tvekade hur länge som helst bredvid båten, tittade upp som om han var på väg att säga något... men så hejdade han sig och framstod istället oerhört förvirrad. Den stackars båtägaren blev märkbart störd och tittade frågande på pappa medan han försökte fortsätta koncentrera sig på det han gjorde även om det var svårt med en närgången beundrare tätt intill. Till slut gick pappa därifrån och fick ur sig ett hejdå vilket säkerligen förbryllade den gamla båtägaren ännu mer.
Vågen på BVC kan slänga sig i väggen. Det här kallar jag våg. 12,5 kg!
Hej Skanör!
Somnade i bilen hem och när jag vaknade visste jag inte var jag var! Det visade sig vara i min nya solsäng, där jag numera jämt ska ta mina naps. Riktigt, riktigt skönt.
Förresten så har jag börjat härmas! Jag härmar det mesta jag hör. Det kommer inte ut riktigt likadant som jag tänker mig det men ibland blir det en fullträff och det blev det idag när jag lyckades säga Farfar. "Fafa" säger jag utan r, r tycker jag nämligen ofta är överflödig. (Det ligger visst i familjen att ha problem med just den bokstaven.) Lägligt var ju att Fafa tågade in i trädgården just när jag lärt mig säga hans namn.
Fafa och jag.
Ruffo och jag samarbetar. Det jag inte gillar hjälper han mig med utan problem. Ibland ger jag det direkt, ibland föser jag lite snyggt ner det på marken så vips är det borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar