Och så var det nån som hette Läckberg som sa att det är tabu att säga att man "inte älskar att vara med sitt barn hela tiden". Observera, att inte älska att vara med sitt barn. Inte att inte älska sitt barn. Grejen är att jag har hört det förut. Jag har hört min mamma säga till pappa att hon kan få dåligt samvete av att tycka att det är skönt att få avlastning med mig ibland.
Men vet ni vad?! Vi barn älskar inte jämt att vara med våra mammor och pappor heller. Men det betyder inte att vi inte älskar er varje sekund och vill vara med er så mycket som möjligt. Men även vi behöver lite andrum och egentid. Leka med andra människor, barn i vår ålder. Lekar när vi får göra precis som vi vill och prata på som vi gör utan att hela tiden upprepa vad vi säger för att ni inte förstår.
Så från och med nu uppmanar jag er som känner minsta lilla skuld eller anser det vara tabubelagt att bara tänka på sig en själv en stund att sluta känna så. Det är ingen stor grej, det är inte konstigt alls. Det kan vara krävande att vara förälder (och barn) på heltid. Ibland måste man bara få vara sig själv. Jag är inte bara ett barn, jag är Todd också. Säg det till dig själv. Jag är inte bara Mamma, jag är Erika också. Sådär jag! Nu har vi suddat bort det där fåniga ni vuxna har hittat på. Ni är bra konstiga ibland. Blir man egentligen klokare eller dummare ju äldre man blir?
Det här har inget med kärlek att göra.
Idel klokskap från dig Todd! I helgen har vi varit Anna och Magnus istället för mamma och pappa och Liv har verkligen haft en urmysig och toppenkul helg med sin mormor och morfar. De har ju massor av lust att leka och knuffa gungan och mata och allt det där. Så därför kan jag inte annat än att instämma!
SvaraRadera