-”Sitt DÄR!” säger lilla Pelle till sin mamma. Mamma sätter sig på den utpekade stolen. Pelle blir arg: -”Nej! Inte där! DÄR!” säger han och pekar på en annan stol. Mamma byter lydigt stol. Pelle blir ännu argare: -”NEEEJ! Du ska inte sitta dääääär!!!! Du ska sitta DÄÄÄÄR!”. Mamma känner sig förvirrad: Vad VILL han egentligen? Så hon säger: -”Men du SA ju att jag skulle sitta här!”. –”Ååååå!!!!” Nu är Pelle riktigt arg och tårarna sprutar: -”Sitt DÄÄÄÄR!!!”. Mamma flyttar sig igen. Pelle kastar sig på golvet och skriiiiker, och mamma förstår ingenting: ”Vad är det han vill??”. Vad Pelle frågar (egentligen – fast han inte vet det själv) är: ”Vem bestämmer?” Mamma svarar: ”Det är du”. Pelle blir frustrerad och ”frågar” igen: ”Vem bestämmer?” Mamma svarar ”Du!” igen, osv. Om mamman sitter kvar första gången (eller möjligen andra) och säger: ”Nej, den här stolen gillar jag så HÄR ska jag sitta!” så kommer Pelle att få ett utbrott för att han vill få mamma att flytta på sig, men utbrottet varar en liten stund, och sedan är Pelle riktigt nöjd. För det är skönt att slippa styra i världen när man bara är 3 år.
Så från och med nu ska mamma och pappa försöka att inte göra allt jag säger, eller jo det mesta vill jag ju bestämma men inte riktigt allt. Vi får se hur det funkar! Hela inlägget om barns ilska i olika åldrar kan ni läsa HÄR. Överhuvudtaget så tycker jag att det verkar vara en bra och läsvärd blogg (för vuxna) som är skriven av en familjeterapeut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar