Man var ju inte liiite nyfiken idag när man vaknade hur trädgården hade ommöblerats efter den hårda kvällen igår. Det var nästan så jag blev lite besviken att allt såg precis likadant ut, hittade inte en gren som knäckts. Till och med lövhögarna jag hjälpte till att kratta häromdagen var (någorlunda) intakt. Så det lät kanske värre än var det var, åtminstone hemma hos oss. Men det ska vi vara glada för såklart!
Hos grannen hänger grenen löst.
Mamma hade, som hon alltid gör, gjort en krisplan för ev. utrymning. Vi har rätt många höga träd som skulle kunna falla på huset, främst på ena sidan så i den änden av huset (oj nu låter det som om vi har ett jättestort hus när den ena änden i själva verket gränsar direkt till den andra änden - det finns alltså ingenting där mitt emellan om ni förstår) fick vi inte vistas. Vid minsta lilla antydan till att något höll på att hända skulle vi rusa ut till bilen. Det var en genomtänkt plan, allt var förberett för snabb utrymning. Ytterdörrarna var olåsta, skor utan knytning stod redo att hoppas i vid den dörr vi troligtvis skulle lämna huset från - där hade mamma även lagt fram två filtar till oss barn eftersom vi inte skulle hinna sätta på ytterkläderna, ficklampan stod på en central plats i huset och mamma hade bilnyckeln i fickan. Extranyckeln hade hon lagt fram, pappa tog det som vanligt några hundra snäpp lugnare och tyckte att den kunde ligga på köksbänken istället för i hans ficka. Det fick mamma bara gå med på. Men ännu en gång klarade vi oss utan att använda krisplanen. Det är vi glada för!
Lite röjningsarbete nere vid stranden.
Ojdå, Lilla Bryggan....
Ah, men en sådan krisplan skulle jag också kunna sätta upp. Och jag har inga barn än. Skönt att det inte hände något!
SvaraRadera/Daniella