Adam gästbloggar om eventet

Okej ladies, var ska jag börja? Vilken tjejfest jag hamnade på i helgen! Vi var tre lyckliga killar på plats och det är rätt bra odds på 177 damer. Det var Anni som bjudit med mig som dejt och hon gick verkligen all in för detta evenemang. Hon tog i från tårna. Det vill jag lova! Nu är hon ju visserligen inte så lång, jag skulle gissa på 63 cm, men de centermetrarna utnyttjade hon väl. Hon föreslog med en gång att vi skulle dela vagn, något man nästan bara gör med sin tvilling om man har en. Ångrade dock att jag tackade ja. För det första så hade hon fått på sig nåt hårigt som kittlade mig i ansiktet hela tiden, för det andra hon har en tendens att bre ut sig, för det tredje fäktas hon okontrollerat med armarna och för det fjärde så pruttar hon. Hon pruttar högt. Hon pruttar ofta. Och hon pruttar inte luktfritt. Holy smoke! Men hon är en glad liten skit, det är hon verkligen och vi hade faktiskt riktigt skojigt ihop. En annorlunda dejt kan man säga!

Här ligger Annis päls och Anni. Och lite jag.

Jag har ingen aning om vem denne man var men alla tjejerna verkade fullkomligt älska honom! Jag blev jätterädd när han tittade ner i vagnen första gången, jag ville peta på honom för att se om han var på riktigt men min lilla arm räckte inte ända fram. Han har ett eget språk uppkallat efter sig och det fick vi lyssna till. Det verkade omåttligt populärt hos damerna i publiken så jag funderar på att låta ranelidskan bli mitt modersmål. I så fall så ska jag börja kalla Anni för "Änni" för så heter det visst på ranelidskan.

Tack vare iTodd var det några som kände igen Anni. Tror ni hon blev stolt eller? Hon älskar att mingla och träffa nya människor. Här minglar hon med Josefin, Nellys mamma och en annan glad tjej.

Josefin och Anni hade mycket att prata om. Det blev lite tomt i vagnen där ett tag, nästan så jag saknade den lilla pruttmakaren.

Det serverades farligt goda limhamnsbomber och som ni ser fanns det en liten tjej som inte kunde slita blicken. Som tur var tryckte våra mojjor i sig några stycken så vi fick smaka lite senare samma dag...

Anni slängde sig famnen på konferenciern Måns. Zelmerlöv tror vi att han heter i efternamn och han var precis sådär proffsig och duktig som vi hört talas om. Nu syns det inte så mycket på den här bilden men Anni låg inne med riiiktigt feta elvor under näsan, något hon blev lite p(r)utt på mig för att jag inte upplyste henne om. Äsch, det är väl ingen som bryr sig?!

Jag testade beställa en välling av den trevliga personalen på Börshuset men eftersom jag inte hade åldern inne så blev jag nekad. Tänk - inte åldern inne för en välling?! Vi måste vara yngre än vi tror och känner oss. Men de var väldigt trevliga och vi kände oss oerhört välkomna.

När vi minglat, lyssnat på Ranelid, lärt oss att föna ev. framtida hårsvall av Böddi samt lägga en make up av Tant Vera och Claudia var vi helt slut i rutan båda två och somnade tillsammans. Det passade bra då det var dags för PAUS.

Men SEN hade vi lite otur.... Pausen som kom senare än beräknat och därmed blev kortare gjorde att vi, med vårt pressade schema, anlände en timme sent till kvällens fest. Det trodde man ju inte skulle vara hela världen men det visade sig kosta oss en hel RESA TILL ITALIEN!! Resan som vi hoppades allra allra mest på att vinna. Mitt nummer drogs men när vi inte var på plats så drogs ett nytt. Jag blev såååå besviken. Hade nästan varit bättre att inte veta. Jag som har velat åka till Italien i hela mitt liv! Jag hade tänkt ta med mig Anni, min syrra Isabelle och Todd eftersom det var en resa för 4 personer. Vilken resa det kunde blivit va? Ni måste också vara lite ledsna för den hade kunnat bli riktigt rolig att följa.

Jaja, sånt är livet!

När vi väl anlände så frågade vi om personalen kunde hjälpa oss med platser och det gjorde dem.... Allra längst bort och längst in dukade de upp en plats för....två. Anni kastade ju in handduken i pausen så hon var inte med och jag var rätt dåsig och hade bestämt mig för att sova mig genom kvällen (med ett vakande öra). Så att det fanns två platser var ju helt rätt tänkt men våra mammor som sett fram emot att äntligen få chans att mingla utan blöjbyten och påfyllning av oss små blev lite snopna... De hamnade liksom lite off the record. Medan de andra satt vid långbord och gaggade ihop sig, sjöng, skrålade och skålade och breddade sitt nätverk så satt mojjorna på sin egna lilla dejt. De verkade visserligen ha rätt trevligt, de trivs ju i varandras sällskap och fann rätt snabbt ett sätt att lösa det hela på. Rollspel. Min mamma var inte alls det hon var och Annis mamma var också någon helt annan. Så på sätt och vis fick de ju träffa lite nytt folk iallafall. Dessutom tjuvlyssnade de så gott de kunde på bordet bakom och behandlade samma ämnen för att det skulle kännas som om de var med i konversationen.

Här sitter de nyfunna vännerna Snackige Susan och Fräcka Fanny och pratar om livet.

Efter en trevlig kväll var det dags att åka hem. Jag var visst den yngsta besökaren som Skeppsbron haft på sin nattklubb så jag fick hänga in gratis i garderoben. Schysst!

På vägen hem kidnappade Snackige Susan och Fräcka Fanny en bloggerska från eventet. Hon hette Ida och verkade, i förhållande till våra knasiga mammor, rätt normal. Trevlig tjej. Bilresan hem tog ungefär en timme längre än det brukar. Vi skulle nämligen till nästan vilket pris som helst ha fatt i choklad. Som tur var skulle de inte ha det till vilket pris som helst för när vi väl hittade ett ställe som hade öppet så sent så verkade det inte helt riskfritt att våga sig ut ur bilen. Mamma låste dörrarna och gasade iväg illa kvickt. Så något choklad blev det inte men väldigt mycket skratt och trams!

Sammanfattningsvis så är vi alla fyra MYCKET nöjda med tillställningen, så mycket fint Emma hade lyckats ordna på så kort tid. Imponerande. TACK Emma!