Det finns en by som heter Vikingabyn i närheten av var jag bor. Igår var jag där för första gången.
Det är antagligen meningen att broschyren ska vara inbjudande men själv blev jag ganska skeptiskt när jag såg den.
Är det så här en Viking ser ut?! Usch nej, jag vill hem!
Men LillSis gick all in som alltid.
Vikingabyn visade sig dock var ofarlig och folktom. Så annorlunda de bor!
Här är köket i ett av husen. Men var är spisskyddet?
Plötsligt såg jag något bekant. Är inte det där en....
...stringhylla?!
Likheterna är ju slående. Påminner rätt mycket om min egen och vi verkar ha pinnar, kottar och stenar som gemensamt intresse!
I det här stora huset bor nog den största Vikingen.
Det var högt men inte så stort inuti. Inget tak och bara ett fönster. De borde kanske lämna sin by lite oftare och utforska markerna och moderniteterna utanför området?
Wiiiiiii här ser jag nästan ändå bort till mitt eget hus.
Men det var ju värst vad den här stan sover. Någon måste rycka in! Vatten - det måste hämtas vatten!
Tog mig friheten att låna Vikingarnas tvättmaskin och torktumlare.
Man blir hungrig av hushållsarbete. Men att laga mat var ju som ett träningspass det med, sååå tungt?!
Och när man trodde att man skulle få leka bilar så var det bara på med utrustningen och skydda lägret från fiender.
Den här krigaren var en lätt match.
För att inte tala om denna, som påminde väldigt mycket om en viss person...
Till slut blev jag tvungen att säga hejdå till Vikingbyn och de få Vikingar som lever kvar. Det verkar vara ett utdöende släkte det må jag då säga. Men det är trevligt att ha dem här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar