Min kompis Anton ringde och berättade att han fått magsjukan och undrade om jag ville ha hans biljetter till Nallekonserten i helgen. Eh ja tack?! Så snällt av honom att tänka på mig! Och som tur var så hade vi inte större planer än att vi kunde ändra om lite så det blev hur bra som helst. Jag har ju aldrig varit på Nallekonsert innan, till skillnad från mig bror, så jag visste inte riktigt vad det innebar men jag gillade det. Jag satt iofs mest på "fel" håll (eller rätt håll ansåg jag!) i mammas knä och tittade bak mot publiken. Under halva föreställningen trodde jag på allvar att det var mig att tittade på och gav applåder. Jag blev så glad och stolt! Tills mamma vände på mig och jag förstod att det inte var jag som stod i centrum...
Storebror visade vägen.
Fängslande...
De sjöng så väldigt fint!
Hej,
SvaraRaderaVad kul att ni fick användning och glädje av biljetterna. Det var inte så kul att må dåligt på nätterna :-(
Tur att ni kunde gå. Jag gissar helt klart på att alla tittade på dig och applåderna var till dig och Todd!
Hälsningar Anton