Snygga italienare

Världens snyggaste, till synes perfekta, italienska familj svischade precis förbi mig och mamma på sina cyklar. Mörk, stilig och välklädd pappa (inte helt olik min!) med Baby Björn på magen. Mamman, en lång slank skönhet á la Penelope Cruz (inte helt lik min!) svävade efter i en fantastisk klänning som fladdrade i vinden, med moderiktig hatt och parets andra barn i släpvagn. Sist kom svärmoder, en elegant dam som pratade non-stop ljuvlig italienska. De hejade "Bon giorno" artigt och mamma nickade lite trevligt tillbaka samtidigt som hon försökte gömma sig bakom vagnen.

Om vi vänder på steken så gav vi nog inte riktigt lika starkt intryck på våra italienska vänner. Jag och mamma lämnade hemmet i ottan, så tidigt att man inte förväntades se annat än nyvaken ut när man steg in på bageriet för färska bullar, så tidigt att det lämpade sig bäst med långbyxor trots högsommaren och ja till och med så tidigt att det faktiskt kvittade hur man såg ut för om man mot förmodan skulle träffa någon annan så skulle denna med största sannolikhet se precis likadan ut. Därför gav jag och mamma oss ut i pyjamas respektive något mamma hittade i tvättkorgen. Vi skulle ju bara till bageriet...

På vägen från bageriet insåg mamma att vi saknade en del gott pålägg och vi styrde mot affären som just öppnat när vi anlände. Först på plats, smidigt och enkelt. På vägen därifrån tyckte vi båda att det vore skönt med en extra runda såhär innan frukost så vi tog vägen bortom Mormor som just satt och drack sitt morgonkaffe. Ja.... och då kunde vi ju lika gärna inta vår frukost där tänkte vi! Det blev några timmar, solen steg högre och de svala morgontimmarna blev snart stekheta dagstimmar och plötsligt hade vi för mycket kläder på oss båda två. Jag hade som tur var glömt ett par shorts hos Mormor och mamma fick låna ett tygstycke av Mormor som med nöd och näppe räckte runt henne. Hon är ju några size större än vad vi är vana att se henne (?) och det var allt de kunde hitta. Dessutom var det här tygstycket lite halvt genomskinligt så jag såg hennes svarta underbyxor igenom...fast det sa jag inte. Och kanske att "kjolen" skar sig lite väl mot hennes färgglada skjorta...

Så var det dags att gå hem! Mamma i sitt tygstycke som hon fått vrida så att öppningen visade hela benet. Jag satt i vagnen men såg knappt ut för den var belamrad med filtar och tröjor och toalettpapper som mamma passat på att handla i affären. Det var ganska mysigt. Men det var då, när vi började vår promenad hemåt, som jag tror att mamma insåg att det inte längre var den där tysta, stillsamma morgonen. Köande bilar på väg till stranden, människor cyklade i hjorder med ett enda mål i sikte och alla i samma lätta, svala sommarklädsel. Och där gick vi, mamma såg ut som om hon hade rymt från hemmet och snott en barnvagn på vägen. Och det var då som den italienska familjen svischade förbi igen....

Det som gör det hela lite roligare är att den lyckliga familjen lyckades korsa vår väg hela FEM gånger. Låt mig illustrera;

1) Kort efter att vi lämnat Mormors hus möts vi första gången, Familjen Snygg och Familjen Trött. De hejar trevligt "Bon Giorno" när de cyklar förbi. Mamma ler och gömmer sig bakom vagnen.

2) Familjen Italy tar en liten omväg med stopp och våra vägar korsas ännu en gång vid Tennisvägen där vi nickar med ett leende mot varandra. Mamma försöker göra sig osynlig genom att plötsligt börja prata med mig om vad vi ska äta till lunch(?).

3) Familjen Fantastic cyklar vidare och stannar vid lekplatsen några hundra meter bort. När vi passerar testar mamma en ny taktik, desto snabbare hon går desto mindre syns vi nog... Vi hinner ändå utbyta ett leende.

4) Väl hemma upptäcker mamma att jag har tappat min ena crocs. Vi vänder.

5) Mamma skyndar förbi Familjen Italien en fjärde gång, nu måste vi kanske snart säga nåt till varandra?!

6) Här ligger min sko! Vi vänder hemåt igen med en crocs i högsta hugg!

7) Så ses vi en sista gång. Mammas tygstycke har i all hast åkt på sniskan så istället för att visa sidan av låret visar hon en bit av bakdelen. Hon hejar genom att höja crocsen till skyn och Familjen Italien ler men tänker nog "Vilken ful sko". Det blev vårt sista möte.