Vårsol

Nu förstår man extra mycket varför man bor i hus. Även om jag tycker det är lika roligt att leka ute oavsett väder så kan jag hålla med päronen om att det verkligen ÄR något, nästintill magiskt, med att kunna kliva rakt ut på gräsmattan och låta dörren stå öppen när vårsolen efter låååång kurragömmalek säger tittut - här är jag! Som den ju gjort nu några dagar. Jag älskar det! Alla i familjen älskar det. Till och med lillskruttan verkar gilla det. Även om hon är utrustad för att kunna åka med första bästa farkost upp i rymden.

Jag hoppas att ni njuter som vi gör. Innan trodde jag att ta vara på tiden och njuta innebar att man skulle göra någonting, verkligen ta fasta på njutningen. Men så är det visst inte alls utan att ta vara på tiden och njuta kan precis lika gärna vara tvärtom. Att man inte gör någonting. Man bara är. Och jag har faktiskt börjat gilla att bara vara. Inte för länge alltså, då blir det tråkigt, men en stund kan jag sitta och göra ingenting och ändå tycka att livet är rätt mysigt. Som idag när jag satt en lång stund och beskådade och njöt av mitt fina plåster. Med Blixtenmotiv på förstås (hur kul hade det annars varit?).

LillSis anropar rymden.

Oh så fint. Blixten. Bärgarn´. Sally. Suck. Så fint. Så fint. Om jag har slagit mig? Oh nej. Egentligen inte men jag har sagt till mamma att jag såg blod och fastän hon inte kunde se det så stod jag på mig och då kunde hon inte neka mig.

Mammas riktigt trååååkiga njutning. En tidning med möbler (gäsp), en gummikaka, kaffe och gojibär som iofs är rätt gott.

Hej hej Pappa! Sharm El Sheikh t/r idag!