Jag tyckte det var lite kul när jag häromdagen upptäckte att en bebiskompis till mig inte kunde sträcka sina små korta armar ovanför huvudet. Såg faktiskt lite roligt ut. Men så hittade jag den här bilden på mig själv och mina räcker ju inte ens över öronen?! Nu är mina armar minst dubbelt så långa - mina händer kan ju mötas uppe på huvudet nu. Så där fick jag.
Men det är inte BARA roligt att de har vuxit för jag börjar bli lite orolig nu för att de aldrig kommer sluta växa?! I den här takten kommer mina armar vara ja....vad kan det bli...dubbelt så långa bara på ett år...det måste bli...usch, jag kan nog inte ens tänka så långt. Undra vem jag har ärvt det av i så fall. Ska nog hålla lite koll på det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar