Med risk för att vara extremt mycket småbarn (fast det är väl det jag är?!) så kan jag härmed deklarera att jag har gått från halsflussegänget och är numera anhängare till kräksjukegänget. Oh yes. Det kom bara över mig. Bokstavligt talat. I famnen på Pappa kom kaskad no 1. Över oss båda.
Pappas telefon fungerar INTE för er som undrar vad han hade i fickan.
Mamma agerade oerhört tafatt, hon visste inte var hon skulle börja torka och skrattade och fick klökningar om vartannat. Varken jag eller pappa uppskattade detta. Vi såg liksom inte det roliga. Jag bestämde mig därför att ynkligt be om mammas famn när jag kände att kaskad no 2 var på gång. Min plan gick i lås och snart var hon lika fräsch som pappa och mig.
Skulle inte hända en mamma i Småstaden...
Detta var precis så äckligt som det låter. Det var faktiskt ganska synd om våra promenadkompisar, Vilja och hennes familj. De tyckte vi skulle styra kosan hemåt ganska omgående medan vi ändå tyckte att vi kunde fullfölja vår påbörjade långpromenad nu när jag ändå hade kräkt färdigt. Men så är vi ju också ganska förkylda och kände därför inte riktigt den stank som fick Vilja och hennes föräldrar oss att lova att hålla behörigt tillstånd och avstyra den väntade lunchen. Det var bara hemåt som gällde.
Skrattar först som skrattar sist. Nöjd pappa efter kaskad no 2. Missnöjd mamma.
Hihi!! Förstår precis vad du menar, för jag tror inte heller att det hade hänt "mamma i småstaden"!! Kram på dig och mamma och krya på dig!! Lisa S
SvaraRaderaOj vilken härlig lördag för er.... krya på dig Todd! Hoppas ni blir friska snart så vi kan ses! kram från Bettan
SvaraRaderaHaha, du är för härlig Todd:-) Hoppas söndagen blev bättre! Kram
SvaraRaderaInte roligt att vara så dålig, har också varit med om en sån "trevlig# dusch. Men jag skrattar så jag gråter, förlåt, för det är lite roligt när man slipper lukten själv!!
SvaraRadera