Vi barn leker ofta med saker som inte finns. Eller de kanske finns men de är iallafall osynliga. Vi pratar om dem och hanterar dem som om de vore på riktigt. Men idag har jag verkligen haft jättesvårt att se kaffet och tårtan som Vilja ville sälja till mig på lekplatsen. Jag gnuggade mig i ögonen flera gånger men såg bara sand och kottar. Men eftersom Vilja har varit med lite längre än mig så jag litade på hennes omdöme och köpte både tårtan och kaffet. Mjölk fick jag minsann också. Kaffet drack jag direkt men tårtan tog jag med mig hem och nu har jag satt den på skåpet i mitt rum. Jag har tittat jättelänge på den men jag ser den bara inte. Frågan är om Vilja har lurat mig på tre kottar, det var nämligen det jag fick betala. Hm...
Vilja står till tjänst och undrar vad det får lov att vara.
Vad sägs om kaffe och tårta? frågar Vilja. Jo det hade varit gott men det måste vara något hon har bakom disken tänker jag som bara ser ett berg av sand.
Vilja undrar om jag vill ha mjök i kaffet och jag försöker förstå vilket kaffe hon snackar om.
Jag får inte svar på frågan utan Vilja kallpratar lite om virket i sin butik och eventuella ombyggnader.
En nöjd säljare och en förvirrad köpare.
Tårta?
Söte lille Todd... Du får väl be mamsen läsa sagan om Kejsarens nya kläder, då kommer du känna dig mindre lurad för allt är faktiskt relativt.
SvaraRaderaLiv undrar om det är nåt särskilt som står på önskelistan inför 1-årsdagen?
Puss o kram, vi ses snart!