måndag 31 oktober 2011

Natti natti

Ja mina vänner. Nu har jag lyssnat sönder på Gubben i lådan. Men så bra den är! Jag hörde den första gången igår morse och tappade räkningen någonstans på 200.... Andra favoriter som går varma här hemma är Nyss så träffade jag en krokodil, En elefant balanserade och Oh aj aj aj aj buff. Kul att det verkar som så många av er också gillade den, Emma skrev att den räddade hennes inställda Rihanna-konsert-kväll. Och DET är bra betyg det :)


Förresten så verkar det som om vårt trick med halloween-kidsen blev lyckat! När vi kom hem stod dörren till lekstugan öppen och godispåsen var borta (tyvärr för vi var ganska sugna på den när vi kom hem kom vi på).

Nu har jag nattat syster, det är min nya grej. Jag håller om henne när hon ligger i mitt knä och klappar och gosar henne. Skriker hon så säger jag med min lenaste röst "Såja lillebor". Då rättar mamma mig och säger lillasyster men äsch det kan väl inte vara så noga?! Bara för att hon (mamma alltså) precis har lärt sig att det faktiskt är en tjej! Det är iallafall väldigt mysigt men också väldigt sövande att natta henne, det slutar oftast med att vi somnar båda två. Något jag måste ärvt av pappa, han gör likadant när han nattar mig.

Godnatt!

Scary....

Alltså. Jag visste ju att det vankades trick or treat idag men när det väl knackade på dörren fick jag dårdimpen. Där stod liksom inte bara ett eller två små spöken och frågade efter godis utan där stod ett harem av monster och begärde godis annars hotade de med att hitta på hyss. Jag blev riktigt rädd. Och värre blev det när ett av monstrena plötsligt säger;

- Men Todd - du behöver inte vara rädd. Det är inte på riktigt.

WHAT?! Hur läskigt är det inte att spöket vet vad jag heter?! Det är ingen jag träffat förut, det vet jag bestämt. Men det märkliga är att rösten ändå kändes bekant på nåt sätt....


Nu drar vi, vi vågar nämligen inte vara hemma.... Men vi har hittat på ett litet trick om det tänkte dyka upp fler monster medan vi är borta. Check this out.... Hoppas nu bara inte att de läser bloggen!!?

Den här sitter på ytterdörren...

Och när man går in på tomten så lyser pumpor och värmeljus upp den lilla lekstugan. Monstrena kommer givetvis öppna dörren och jag kan ju bara föreställa mig hur rädda de kommer bli när de ser mitt fejkmonster där inne precis innanför dörren!! Jag tyckte själv att det var läskigt när jag skulle fota som ni kan se på den suddiga bilden. Givetvis har jag lämnat den största godispåsen man kan tänka sig i lekstugan också, frågan är väl bara om de törs ta den....

Bappene

Jag har fått en förfrågan om gästbloggning. Det är, otippat nog, min mamma som undrar om hon skulle kunna få dela med sig av sin förlossningsberättelse. STOPP OCH BELÄGG. Det där vill jag minsann inte läsa om. Är det verkligen barnvänligt?! Däremot kan jag lägga in en bild på de kort hon suttit och pulat med halva eftermiddagen till den harang av människor som jag har stöttat henne innan och under förlossningen. Hon har ju nämligen, efter min dunder-o-brak-ankomst varit lite nervig inför systers ankomst som dock visade sig vara en helt annan grej. Nu svävar hon på moln och skulle kunna tänka sig att föda barn minst en gång om året. Då får jag jättemånga syskon har jag räknat ut. Jättejättejättemånga. Antagligen måste de öppna en ny avdelning på dagis.

Tack tack tack tack tack....

Och sen har min syster äntligen blivit introducerad till nappen. Eller "bappene" som jag kallar den. Tjohooooo! Lite fesen napp tycker jag men ändå. Stackaren har levt 15 dagar utan napp, det hade jag nog katten inte klarat.

lördag 29 oktober 2011

Syskonkärlek

Pimpa pumpa

I vår familj har vi väldigt svårt för att ha godis hemma. Det måste liksom ätas upp känner vi. Framför allt känner mamma så. Och pappa. Själv har jag ju aldrig smakat godis så jag är faktiskt ganska oskyldig. Hur som helst; förra året hade vi laddat med rätt mycket godis till halloween och de små spökena som ev. skulle komma. Vi laddade i flera veckor innan men när barnen väl kom så var det tyvärr inte så mycket kvar. Det var visst nåt annat spöke som varit framme och nallat....

Så detta året laddar vi inte så långt innan utan började först idag, två dagar innan de små spökena kommer. Om de nu kommer det vet man ju aldrig, framför allt inte efter förra årets snåla utdelning av gotte...


Jag valde den finaste pumpan såklart!

Moment 1 fick ta jag hjälp till. Inte så barnvänligt så Syster A fick titta bort.

Preparerar noggrant.

Se där ja! Riktigt fint blev det på trappan!

Otacksamt

Här har man dragit med hela familjen till IKEA för lek o bus men så bjuder de inte till för fem öre. Syrran ligger och sover, som vanligt, totalt ointresserad av att hoppa i sängar, åka rutchbana, trängas med andra barn och leva loppan. Mamma står o trycker i ett hörn, livrädd för alla baskilusker, och blänger på alla som trots allt kommer i närheten av Annie. Pappa är väl den enda som åtminstone anstränger sig lite. Jag har iallafall kul!

Sömntutan! Mig ser ni på rutchbanan i bakgrunden.

Ho ho Mamma... Varför gömmer du dig?

Man har inte roligare än vad man gör sig, eller vad det heter!

tisdag 25 oktober 2011

Halloween med syrran

Det var den tröttaste lilla lillasyster jag varit med om! Hon bara sover och sover och sover.... Och när hon äntligen slår upp ögonen så är det för att hon är hungrig. Eller så ska det bytas blöja. Det är en söt liten tjej men hon pruttar som en hel karl. Det tycker jag är kul! That´s my sis!

Annie by day. Annie by night.

Men idag tog jag med den lilla sömntutan på äventyr och eftersom det vankas halloween lämpade sig ett besök på Vellingeblomman oerhört väl där de hade en egen spökrunda.

Ok syrran, det är nog bäst att jag testar rundan innan du går in så att jag vet om du klarar av det. Det kan nämligen vara lite läskigt för småbarn som du.

Oh fy tusan!! Det här var det läskigaste jag någonsin varit med om. UT HÄRIFRÅN GENAST!

Mammas bortglömda hjärnhalva....

Nu ligger farsan i lä. Sen mamma kom hem med bebisen har hennes tankeförmåga försämrats med sisådär 100% ? Nä inte riktigt så illa men hon pratar långt innan hon tänker, ibland hör hon inte alls vad hon själv säger.

För det första så kallar hon min syster för "prinsen", "honom", "Todd" och "lilla gubben". Jag fick veta att läkaren, under läkarbesöket som man gör när bebisen är 24 h gammal, till slut, efter att mamma försökt trösta sin lilla dotter som gallskrek sig genom undersökningen genom att hålla lillfingret i munnen på henne samtidigt som hon strök henne över pannan och sa "-Såja prinsen" upprepade gånger, påpekade att det väl ändå är en liten prinsessa hon fått?

Ett annat exempel var imorse när hon sa till mig och pappa att hon skulle upp och pumpa bröden. Så gick hon upp på ovanvåningen och kvar satt vi och himlade med ögonen åt varandra. Hon sitter ju lite fast i ett vägguttag eftersom hon måste pumpa "bröden" sisådär 3 h om dagen. Minst.

Ytterligare ett exempel var när hon läste i tidningen om två äldre som skulle på körövning och sa till pappa att hon tyckte det var lite gulligt att man bestämmer sig att gå och ta körkort tillsammans på äldre dagar och hur de klarat sig hela livet utan körkort. Då fick pappa upplysa henne om att paret i 70-års åldern sjöng i en kör...

Det finns många fler exempel men det här ska inte vara ett forum för att hänga ut mina päron, eller någon annan heller för den delen, så vi stoppar där. Nu är det iallafall even steven här hemma.

Nä nu drar jag en sväng till dagis och sen ska jag nog ta ut syrran på en tur i vårt neighbourhood. Hon har varit lite av en stugsittare sen hon anlände tycker jag.

måndag 24 oktober 2011

Klassfoto

Mitt första "klassfoto". Det var väl inte särskilt skoj att ta det.

lördag 22 oktober 2011

Om när jag fick ett syskon

Det är många som undrar hur det gick till när jag träffade min syster första gången, hur det kändes och vad jag tycker och tänker om henne. Låt mig stilla er med era funderingar;

Det var förra lördagen, den 15.e oktober, som jag åkte till Mo & Mo för att ha myskväll med övernattning. Mysigt hade vi och bortskämd blev jag. Dagen efter fortsatte leken och Momo berättade för mig att Ma&Pa var och hämtade ut bebisen från mammas mage. Det lät ju lite konstigt förstås men visst. Hela söndagen gick och jag fick ännu en natt i Mo&Mo sköna säng. På måndagen kom pappa hem och även om jag blev väldans glad så undrade jag ju lite var mamma tagit vägen och frågade efter henne flera gånger. Måndag blev tisdag och det var dags för dagis igen. Många pratade och frågade om bebisen, så visst förstod jag att något stort var på G. Det var ovanligt stort fokus på bebisen i mammas mage...

Så plötsligt stod hon där - min fina mamma - i dörröppningen på dagis och sträckte armarna mot mig! OH så glad jag blev, äntligen var hon hemma igen. Hon verkade ivrig och glad att se mig. Som hon pussade och kramade mig och berättade att vi skulle hem och träffa bebisen som hon tagit med sig hem. Jag blev ivrig och vi skyndade oss hem.

Och där. I sin lilla bilbarnstol i soffan satt hon. Den lilla lilla lilla bebisen. Pappa satt bredvid. Jag rusade fram och när jag kom ända fram så tittade jag med stora ögon på henne. Sen klappade jag henne försiktigt och ville att vi skulle ta upp henne. Mamma tog henne i sin famn och jag fick sitta bredvid. Men så rätt som det var så började den lilla tjejen skrika. Högt. Då pekade jag på bilstolen och bad mamma sätta tillbaka henne. Det var mitt första möte med bebisen.


Sedan dess har jag vant mig vid att ha henne runt och jag tycker mycket om henne. Jag gossar gärna henne men då måste man vara försiktig så jag brukar klappa henne med ett finger. Pekfingergosset som jag kallar det. Jag är mån om att veta var hon är och hur hon har det. För övrigt så bryr jag mig inte så mycket om henne. Hon är rätt lugn, äter och sover mest hela tiden. Alltså...nu får ni känsliga läsare hålla för ögonen men jag har upptäckt att Lillasyster äter sin lelle (välling) från mammas bröst?! Och mammas bröst är enormt stora. Häromdagen när lilla ätit klart och mamma satt med ena boppen i vädret så kände jag bara - spare me! - och höll upp handen som ett "stop"-tecken och sa "-Stäng!".


Jag tycker att jag axlar rollen som storebror fint så här långt. Jag får liksom visa henne lite nu hur saker och ting fungerar här i livet och den uppgiften tar jag på största allvar. Hon har levt i en vecka imorgon och själv har jag bara känt henne i 5 dagar. Så vi känner inte varandra så bra ännu men det gör vi nog snart. Jag kallar henne bebisen men vet att hon heter Annie och någon frågar.

Snart ska jag ta med henne ut på äventyr, jag måste visa och lära henne om livet här på jorden!

torsdag 20 oktober 2011

Udda tre

Nu är det fastställt. Det ÄR något medfött med att slarva bort strumpor. Redan vid fyra dagars ålder har min kära syster tre udda strumpor. Visserligen fina men förlorade värden i sin ensamhet. Fast man kan ju mixa, det gjorde jag själv för inte så längesen när vi hade bråttom till dagis. Det blev en röd/blå randig till en enfärgad röd. Det är ju rött i båda resonerade min kloka mor och jag köpte det.

Så Lillan, det är bara att vänja sig vid detta. Du kommer, hur du än bär dig åt, att stå med tre (minst) udda strumpor om 30 år också. Åtminstone om du brås på våra föräldrar och det får man ju anse att du gör med tanke på utgångsläget efter bara dessa fyra dagar.

Ja, ni kan ju räkna ut vem hon ärvt den mittersta av. Jag är lite besviken på hanteringen av lånet får jag säga. Det bådar inte gott för framtida (eventuella!) utlån...

måndag 17 oktober 2011

Jag och min baby

Nu ska ni få höra något makalöst! Imorse när jag skulle gå ut och hämta tidningen så låg det en liten baby nerbäddad i en korg vid brevlådan. Jag tog mig naturligtvis an den lilla babyn, som ännu varken fått namn eller fastställt kön.

Babyn är liten och söt och jag har fullt sjå med att mata, byta blöja och hålla ett öga på Lennart (mormors vovve) som gärna går fram och pussar henne. Då gör jag stopptecken med handen och säger "Nej, MIN!". Man är ju lite överbeskyddande såhär i början...

Baby levererades dessvärre utan kläder så jag måste se om jag hittar några i den lilla storleken. Nu ska vi snart på sångstund, jag och min baby!

söndag 16 oktober 2011

Lillasyster

Bebisen har kommit!! Har inte träffat henne än så jag ber att få återkomma om detaljerna så snart jag undersökt den lilla filuren. Allt verkar iallafall ha gått väldigt bra!


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 15 oktober 2011

Årsmodell 2009




Medan mamma time:ar värkar hemma i soffan sussar jag gott hos Mo&Mo. Ja jag vet, det ÄR konstigt att jag kan blogga samtidigt som jag gör det (sover alltså) men det är så vi 2009 årsmodell fungerar. Gud vet vad årsmodell -10 och -11 kan!

Sov så gott!

Dagen med stor D

Så var den då äntligen här. Dagen med stort D som sedan 9 månader tillbaka varit inringad och nerkladdad med små hjärtan och texten "Bebben ska komma!!" i kalendern.

Nu är det upp till bevis, ska den lilla följa mina punktliga fotspår...? Vad tror ni?

fredag 14 oktober 2011

Minnen från magen

Om ni inte tror att vi barn förstår vad en bebis i magen betyder så har ni fel. Ni kanske har glömt men med tanke på att det inte var så länge sen jag själv huserade där så minns jag mycket väl. Och nu när det har flyttat in en ny bebis i mammas mage så kommer det upp lite roliga minnen från när jag själv bodde där:

Här är vi bara tre som vet! Jag, mamma och pappa. Vi firade med en helg i Köpenhamn. Jag var inte många veckor, i full gång att installera mig i min nya bostad. Det var en rolig tid sådär precis i början, mamma och pappa spekulerade så mycket om vem jag var, hur jag skulle se ut, vad jag skulle heta, hur jag skulle vara och hur livet skulle förändras när jag kom. Jag kan ju säga att de var heeeelt ute och cyklade vid några tillfällen ojojoj haha. Jag fick många goda skratt där inne!

Här hade jag kommit tillrätta i min enkla boning. Aningen färglöst och mörkt där inne men jag hade gott om plats att göra volter och leka med navelsträngen.

När jag började växa till mig och gjorde mig hörd genom sparkar så fick jag bekanta mig med resten av familjen som klappade magen och ville känna. Här är jag med Faster C i Italien som för övrigt även var en av de första att göra sig förstådd inne hos mig. Men en sådan hög, tydlig och skånsk stämma var det inga problem för mig att höra vad hon sa.

Man kan nog kalla mig lite av en partyprins! Jag älskar att höra musik och dansa och blev väldigt glad när mina päron tog med mig på ett hejdundrandes tredagarsbröllop i St Tropez. Jag skaka rumpan till Pitbulls "I know you want me" och njöt av sorlet, festen och alla glada utrop. Nu när mamma är gravid igen och skuttar runt till Pitbulls "Give me everything" så börjar jag ana ett mönster. Nästa gång de kommer med en sommarhit så kan jag nästan slå vad om att det är en ny bebbe på gång?!

Nu började det bli lite ont om plats där inne. Jag kickar och hickar men gör inte lika smidiga volter längre. Mamma förser mig med det jag gillade bäst, Pucko/Cocio och avocado. Här är jag med Momo & Mofa som verkade längta mycket...

Afrodans i sjunde månaden is the shit säger jag bara. Jag tror det var här jag fick mitt krulliga hår!

Och så min fina Farmor såklart! Bandet mellan oss kände jag redan inifrån magen. Hon pratade med mig, klappade, berättade vem hon var och att vi snart skulle ses.

Och här har vi dem! Tjattermajorna!
Mamma och Viveca (Isabelles mamma) lärde känna varandra när de båda var gravida tärnor på Hannas & Mickes bröllop. Jag försökte få kontakt med Isabelle redan då men det är rätt dålig täckning när man ligger inlindade i varsin sovsäck i en mage så det gick inget vidare. Men jag kände hennes närvaro!

Två veckor innan jag flyttade ut tog päronen med mig på en äkta Oktoberfest. Det blev en fin avslutning på tiden i magen. Här står jag på huvudet och även om det är en konst i sig så är det inget man vill göra för länge så jag började förbereda för utflytt.

onsdag 12 oktober 2011

Lekplatsen med Peder

TJOHO! Idag har jag busat med min barndoms- och dagiskompis Peder. Vi bestämde träff på lekplatsen och där busade vi som bara den. Det är först nu jag tycker det är riktigt roligt och förstår vitsen med kompisar och hur kul man kan ha när man leker tillsammans!

Två glada busfrön.

tisdag 11 oktober 2011

Stalker

Vi har gått och blivit stalkers här hemma verkar det som. Alltså beroende av att följa någon annans liv, som om vi inte hade fullt upp att leva våra egna. Det är lite anledningen till att jag själv varit så kass på att blogga på sistone, jag hinner inte längre nu när jag gått och blivit en stalker. I flera veckor har vi följt denna blogg och idag har vi suttit på helspänn när lille Leo kom till världen. Han är äntligen här! Thank God! En efterlängtad liten krabat med ett namn som jag kan säga jättefint, kanske det namn jag säger bäst av alla namn jag kan. Bara en sån sak!

Alltså vi känner inte Leo eller hans familj. Inte alls. Men det behöver man inte göra när man är en stalker, det är nog faktiskt meningen att man inte ska göra det när jag tänker efter. Som stalker har man rätt att vara lite knäpp så då är vi det. Och nu är vi jätteglada att Leo är här och att allt verkar ha gått bra. Välkommen Leo!

Höstmorgon


God morgon! Här har jag och Birger suttit och gosat i soffan sen klockan 6.00 imorse och nu äntligen börjar Boolibompa. Idag blir det dagis en stund, flera dagar sedan jag var där sist så det ska bli skoj. Hoppas att ni får en bra och rolig dag! Känns som en bra dag idag!

måndag 10 oktober 2011

Det här kallar jag pirat!

Kolla vad min kompis Abbe kan! Efter att ha läst att jag inte var så impad av piraterna sist så visade han var skåpet ska stå. Det här kallar jag pirat!!

lördag 8 oktober 2011

Piratkonsert

Tjejen drog med mig på konsert idag. PiratkonsertKonserthuset. Jag ville gå den första halvtimmen av timmen, det är ju lite gäspigt det där men vad gör man inte för tjejen. Hon var uppslukad av piraterna och musiken! Och tja, det var väl helt okej...

Lite fånig men här är då Piraten som det handlade om.

Just här var det ganska spännande, Isabelle vågade inte riktigt titta så jag fick berätta vad som hände. Exakt så pappa brukar göra för mamma när hon tittar på skräckfilm och håller för ögonen hela filmen. Fruntimmer!

Efter konserten tog vi en fika på Café Mys på St Knuts torg. Inte så svårt att välja kaka!

En mysig fika i solen fast nu börjar det bli kallt ute. Snart dags för mössa!

Isabelle var skojfrisk som alltid och lekte pirat. Nästa gång ska jag välja aktivitet!

onsdag 5 oktober 2011

Pittapanna

Det är samma visa varje dag när jag kommer hem från dagis. Mamma och pappa har tusen frågor. De frågar vad jag åt till lunch och jag svarar "pitt-a-panna" som jag alltid gör. Sen frågar de vad jag lekt och jag svarar att jag lekt med lera och gungat. På frågan om vem jag lekt med svarar jag Peder, Colin och Pixie.

Det är samma frågor och samma svar varje dag. Av någon anledning börjar mina föräldrar misstänka att jag inte är helt ärlig när jag säger att jag äter pytt-i-panna varje dag. Vad är det för konstigt med det?

tisdag 4 oktober 2011

Pappas bortglömda hjärnhalva

Ibland, lite på skoj (och lite på allvar), säger Mamma att det finns en del av pappas hjärnhalva som han glömmer att använda. Han tänker inte riktigt till. Idag kom ett lysande exempel på detta upp när mamma såg en bild på facebook som hon tyckte var fiffig. Hon visade den för flygvärdinnan i huset som tittade länge och sen ryckte oförstående på axlarna. "Menar du att du inte förstår den?" frågade mamma chockad och pappa bekräftade att han inte såg sambandet. Då blev mamma först tvungen att kolla födelsedatumen på pappa, han är väl 80-talist?!?! Och ja mycket riktigt. När mamma sen förklarade sambandet så sa han "aha, men jag använde alltid mitt finger". Så nu har vi fått göra en egen, alldeles unik, bild för pappa så att han är med på noterna.

Originalet.

För att pappa ska förstå.