onsdag 29 februari 2012

Peakar nu

Roligt att få lite pepp att fortsätta blogga. Tack! Då gör jag kanske det ändå då. Det känns faktiskt lite tomt att inte ha skrivit på några dagar. Å andra sidan har jag gjort sååå mycket på sistone att jag knappt haft tid att skriva. Det händer så mycket med hela mig just nu. Sen jag skrev sist, och det är ju trots allt bara några dagar sedan, så har jag typ växt en decimeter och snacket har fullkomligt exploderat. Jag har börjat säga att jag älskar. Jag älskar dig mamma sa jag häromdagen och la huvudet på sned. Ingen leverpastej inblandad där inte. Då kom det tårar. (Inte från mig alltså....hallå....) Och igår så sa jag att jag älskar lego. Inte lika tårfyllda ögon på den men oj vad skoj det är att jag äntligen upptäckt att man kan bygga torn som inte rasar.

Snart läge för smakprov till Anni.

Jag och min tjej har en peak nu kan man säga, kärare än någonsin och tagit vårt förhållande till nästa nivå. Hålla hand. Igår gick vi runt på IKEA och bara höll handen... Det var mysigt. Sen började vi tjafsa lite om vems lilleblo och lillasyster som är vems egentligen. Jag sa "MIN lilleblo!" och höll krampaktigt fast i Annis hand. Då spände Belle ögonen i mig och kramade Adams hand och sa "MIN lilleblo!". Så höll vi på sådär ett tag till jag kom på att min lilleblo ju är en lillasyster och att vi verkade ganska överens ändå om att Adam är Belles och Anni är min. Man har ju hört att många tjafs egentligen är kommunikationsproblem och det fick vi smaka på där.

Lillasyster & Lillebror. Eller mer modernt kanske; Hen & Hen?

Överhuvudtaget så blev det lite hetsigt kring vad som var vems när vi var på IKEA. Plötsligt satt det någon främmande på MIN stol, lekte med MIN leksak, hoppade i MIN säng, körde runt med MIN kundvagn. Och Isabelle sa att det var HENNES saker?! Vi hade verkligen fullt sjå med att försöka samla ihop alla VÅRA saker där inne. Det var ganska jobbigt. Jag tror det finns sådär en miljon olika artiklar på leklandet IKEA.

Här diskuterar vi vems matta vi sitter på. I just detta fallet kom vi överens om att vi kunde dela upp mattorna mellan oss. Hälften av de 10 000 mattorna är mina och hälften är Isabelles. Det blir bra det.

Hallå vad händer här då, alla säger bara MIN MIN MIN när det egentligen är MINA bilar.

Jag och tjejen har även varit på sångstund. Hon skulle naturligtvis skulle sitta front row och flasha med sina sångkonster.... Kom lite av mig där och blev blyg. Men det lossnade när vi intog den obligatoriska måndagsfikan på Fördärveriet. Pancakes! Yummy!

Päronvakt.

Och när vi vilade häromdagen ute i våra vagnar så gjorde våra mammor allt för att väcka oss. Annars brukar de vara så måna om att vi ska få sova i lugn och ro. De la ut baby watchen så att vi kunde ligga och lyssna på deras skratt och snack medan vi försökte sova. Jag tror att de råkade lägga tvärtom, vi hörde dem men de hörde inte oss.... Virrpannor!

Avslutningsvis vill jag gratta alla som fyller år idag - GRATTIS! Denna dagen finns nämligen bara vart fjärde år, hur konstigt det än låter. Så det är ganska många som fyller år lika sällan. Ett sätt att förbli evigt ung... Och så vill jag påminna om att det okej för damerna att fria....Belle.....

måndag 27 februari 2012

In i väggen?

Den senaste tiden har jag, som ni säkert har märkt, inte haft någon vidare lust att blogga. Jag har därför erbjudit mina nära att gästblogga men det verkar inte som om någon annan heller har lust. Vad gör man då? Lägger ner bloggen?! Hur länge håller detta i sig? Har jag gått in i bloggväggen? Känner mig för övrigt mycket bra. Kan bara inte förmå mig att skriva ett helt inlägg... Påbörjar men kommer liksom inte vidare. Skumt. Hoppas det kommer tillbaka till mig snart.

Igår invigde vi vårt fikaställe på stranden för detta året. Härligt!

Och för exakt ett år sedan så hade jag på mig den här tröjan på familjemiddag hos Momo & Mofa. De höll på att sätta i halsen!

Tänk om jag vetat vad det var jag gick och väntade på!

Ut kom den här godingen! Just här vill hon helst vara ifred och räcker fingret....

lördag 25 februari 2012

Ikeja

Fixardagen blev som jag hade tänkt mig! Marathon på IKEA, I like!! Körde plågtaktiken och sa "Ikeja" oavbrutet från det att vi lämnade hemmet och i höjd med Svågertorp gick min plan i lås och cheferna svängde av mot det stora lekhuset! Efter obligatoriska köttbullar rusade jag runt som en dåre och gjorde av med all energi. Tre och en halv timme senare var vi helt slut alla fyra och checkade ut! Precis som jag tänkt mig, dock inte alls vad vissa andra hade tänkt sig... Men tänka sig - när vi barn är glada så är vår päron glada!

Bjussar på ett vårtecken från trädgården!

torsdag 23 februari 2012

Fixardag

Idag är det stora fixardagen! Det betyder egentligen inte så mycket mer än att vi ska ta oss utanför hemmet, lämna Ljungan för en dag. Lund och Malmö står på agendan! Jag tycker det är så spännande i storstaden så det ser jag fram emot. Jag ska verkligen försöka vara flitig med kameran denna gången, jag har varit riktig dålig på det på sistone jag veeeeeeeet. Hoppas att ni får en bra dag!! Hej så länge från mig och hela lilla familjen!

Här har minsann Byggare Bob varit framme!

måndag 20 februari 2012

Oanad tavla

Ja jag veeeeet.... Jag säger bara det. Men här är jag! Och jag gillar messmör och gojibär mer än godis och saft. Jag bara är sån! För att inte tala om pressgurka, att gurka kan vara sååå gott!

Några bilder från sistone:
Det skulle göras fotavtryck på Lillasyrran igår kväll när jag gått och lagt mig. Själva gojjan som hon skulle sätta ner foten i tog tid på sig att bli tillräckligt tjock så mamma rörde om då och då med en slickepott. Oturligt nog råkade jag vakna så mamma fick lämna gojjan obevakad under en kort stund, dessvärre missade hon därmed det magiska lilla ögonblicket när gojjan fick sitt perfekt tillstånd för fotavtryck så numera har vi en gipstavla med ett avtryck av en slickepott bredvid min lilla bebisfot i mammas och pappas sovrum....

Anni som är för liten för att förstå vad som egentligen hände fick en smärre chock när hon fick se, vad hon trodde var, en avbild av sin fot.

Idag åt jag både lunch och fikade utomhus i det fina vädret. Här mumsar jag på gojibär!

Kändes hopplöst att hitta min kratta i garaget men blev sååå glad när jag väl gjorde det. Kanske dags för utrensning och vårstädning?!


Imorgon, tisdag, ska jag leka med min polare Alma som fått en ascool lillebror som jag ska spana in. Hoppas kunna återkomma med lite bilder från det eventet. Vi hörs!

torsdag 16 februari 2012

Om det är någon som undrar...

...vem det är som misstänksamt sakta smyger fram i en silvrig volvo v50 gata upp och gata ner så är det bara mamma som håller på att natta mig....

4 månader




tisdag 14 februari 2012

Anni & Adam pratar i telefon...

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Hallå...vem är det? Är det du Adam?

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!

Adam, vad är det??

FATTAR DU ATT VI MISSADE RESAN TILL ITALIEN?!

Men Adam, vi hade ju lagt det där bakom oss kom vi överens om... Det är ju ändå bara en resa, som egentligen aldrig var vår. Eller hur?

VADDÅ INTE VÅR? DET VAR DET JU! JAG SOM TILL OCH MED ÖVAT IN NÅGRA ITALIENSKA FRASER!

Ehh... okej det låter ju lite...märkligt?... men låt mig höra.

CIAO BELLA! BELLISSIMO! ARRIVEDERCI! IL MIO NOME È ADAM ED È DI TRE MESI.

Åh Adam... jag tror att jag håller på att falla för dig!
Puss på Alla Hjärtans Dag!

måndag 13 februari 2012

Adam gästbloggar om eventet

Okej ladies, var ska jag börja? Vilken tjejfest jag hamnade på i helgen! Vi var tre lyckliga killar på plats och det är rätt bra odds på 177 damer. Det var Anni som bjudit med mig som dejt och hon gick verkligen all in för detta evenemang. Hon tog i från tårna. Det vill jag lova! Nu är hon ju visserligen inte så lång, jag skulle gissa på 63 cm, men de centermetrarna utnyttjade hon väl. Hon föreslog med en gång att vi skulle dela vagn, något man nästan bara gör med sin tvilling om man har en. Ångrade dock att jag tackade ja. För det första så hade hon fått på sig nåt hårigt som kittlade mig i ansiktet hela tiden, för det andra hon har en tendens att bre ut sig, för det tredje fäktas hon okontrollerat med armarna och för det fjärde så pruttar hon. Hon pruttar högt. Hon pruttar ofta. Och hon pruttar inte luktfritt. Holy smoke! Men hon är en glad liten skit, det är hon verkligen och vi hade faktiskt riktigt skojigt ihop. En annorlunda dejt kan man säga!

Här ligger Annis päls och Anni. Och lite jag.

Jag har ingen aning om vem denne man var men alla tjejerna verkade fullkomligt älska honom! Jag blev jätterädd när han tittade ner i vagnen första gången, jag ville peta på honom för att se om han var på riktigt men min lilla arm räckte inte ända fram. Han har ett eget språk uppkallat efter sig och det fick vi lyssna till. Det verkade omåttligt populärt hos damerna i publiken så jag funderar på att låta ranelidskan bli mitt modersmål. I så fall så ska jag börja kalla Anni för "Änni" för så heter det visst på ranelidskan.

Tack vare iTodd var det några som kände igen Anni. Tror ni hon blev stolt eller? Hon älskar att mingla och träffa nya människor. Här minglar hon med Josefin, Nellys mamma och en annan glad tjej.

Josefin och Anni hade mycket att prata om. Det blev lite tomt i vagnen där ett tag, nästan så jag saknade den lilla pruttmakaren.

Det serverades farligt goda limhamnsbomber och som ni ser fanns det en liten tjej som inte kunde slita blicken. Som tur var tryckte våra mojjor i sig några stycken så vi fick smaka lite senare samma dag...

Anni slängde sig famnen på konferenciern Måns. Zelmerlöv tror vi att han heter i efternamn och han var precis sådär proffsig och duktig som vi hört talas om. Nu syns det inte så mycket på den här bilden men Anni låg inne med riiiktigt feta elvor under näsan, något hon blev lite p(r)utt på mig för att jag inte upplyste henne om. Äsch, det är väl ingen som bryr sig?!

Jag testade beställa en välling av den trevliga personalen på Börshuset men eftersom jag inte hade åldern inne så blev jag nekad. Tänk - inte åldern inne för en välling?! Vi måste vara yngre än vi tror och känner oss. Men de var väldigt trevliga och vi kände oss oerhört välkomna.

När vi minglat, lyssnat på Ranelid, lärt oss att föna ev. framtida hårsvall av Böddi samt lägga en make up av Tant Vera och Claudia var vi helt slut i rutan båda två och somnade tillsammans. Det passade bra då det var dags för PAUS.

Men SEN hade vi lite otur.... Pausen som kom senare än beräknat och därmed blev kortare gjorde att vi, med vårt pressade schema, anlände en timme sent till kvällens fest. Det trodde man ju inte skulle vara hela världen men det visade sig kosta oss en hel RESA TILL ITALIEN!! Resan som vi hoppades allra allra mest på att vinna. Mitt nummer drogs men när vi inte var på plats så drogs ett nytt. Jag blev såååå besviken. Hade nästan varit bättre att inte veta. Jag som har velat åka till Italien i hela mitt liv! Jag hade tänkt ta med mig Anni, min syrra Isabelle och Todd eftersom det var en resa för 4 personer. Vilken resa det kunde blivit va? Ni måste också vara lite ledsna för den hade kunnat bli riktigt rolig att följa.

Jaja, sånt är livet!

När vi väl anlände så frågade vi om personalen kunde hjälpa oss med platser och det gjorde dem.... Allra längst bort och längst in dukade de upp en plats för....två. Anni kastade ju in handduken i pausen så hon var inte med och jag var rätt dåsig och hade bestämt mig för att sova mig genom kvällen (med ett vakande öra). Så att det fanns två platser var ju helt rätt tänkt men våra mammor som sett fram emot att äntligen få chans att mingla utan blöjbyten och påfyllning av oss små blev lite snopna... De hamnade liksom lite off the record. Medan de andra satt vid långbord och gaggade ihop sig, sjöng, skrålade och skålade och breddade sitt nätverk så satt mojjorna på sin egna lilla dejt. De verkade visserligen ha rätt trevligt, de trivs ju i varandras sällskap och fann rätt snabbt ett sätt att lösa det hela på. Rollspel. Min mamma var inte alls det hon var och Annis mamma var också någon helt annan. Så på sätt och vis fick de ju träffa lite nytt folk iallafall. Dessutom tjuvlyssnade de så gott de kunde på bordet bakom och behandlade samma ämnen för att det skulle kännas som om de var med i konversationen.

Här sitter de nyfunna vännerna Snackige Susan och Fräcka Fanny och pratar om livet.

Efter en trevlig kväll var det dags att åka hem. Jag var visst den yngsta besökaren som Skeppsbron haft på sin nattklubb så jag fick hänga in gratis i garderoben. Schysst!

På vägen hem kidnappade Snackige Susan och Fräcka Fanny en bloggerska från eventet. Hon hette Ida och verkade, i förhållande till våra knasiga mammor, rätt normal. Trevlig tjej. Bilresan hem tog ungefär en timme längre än det brukar. Vi skulle nämligen till nästan vilket pris som helst ha fatt i choklad. Som tur var skulle de inte ha det till vilket pris som helst för när vi väl hittade ett ställe som hade öppet så sent så verkade det inte helt riskfritt att våga sig ut ur bilen. Mamma låste dörrarna och gasade iväg illa kvickt. Så något choklad blev det inte men väldigt mycket skratt och trams!

Sammanfattningsvis så är vi alla fyra MYCKET nöjda med tillställningen, så mycket fint Emma hade lyckats ordna på så kort tid. Imponerande. TACK Emma!

söndag 12 februari 2012

Goodiegoodie

Ni ska få höra mer om eventet men det överlåter jag till Adam att gästblogga om eftersom han var den som hängde med längst under kvällen. Men så länge vill jag visa de fina sakerna som vi fick med oss hem. En goodiebag och en vinst! Jorå - nummer 99 blev banne mig dragen och det tackar vi för. Nr 100 som var Adams visade sig ge värsta storvinsten, den alla hoppades på att vinna!, men tyvärr och otroligt nog så missade han den och de drog ett nytt nummer... Om det inte svider för mycket så berättar han säkert vad som hände i sitt inlägg. Hej så länge från Anni!

Goodiegoodie! Allt det här fick vi med oss hem plus en massa rabatter och presentkort i olika fina butiker. Det ryktades om att Länna Möbler kört ner från Stockholm för att packa 180 bags till alla som var där... Det var fint gjort tyckte jag. Eller ja, mest min mamma. Detta inlägg är något färgat av hennes åsikter vilket är okej för denna gången. Bara denna.

Vinst från Bloominghome, precis i mammas smak. Och se - lite lyx i form av baby wash och bubbel till mig med!

lördag 11 februari 2012

Direktrapport från årets Bloggevent

Som ni kanske har läst i diverse media så äger ett häftigt bloggevent rum idag, ett spektakel som Emma, som skriver Att vara någons fru, fixat. Todd tvärvägrade men jag fick äran att hänga med så jag och Adam är här nu.

Adam tycker att jag har överdrivet lite i val av klädsel men jag känner mig jättefin!

Björn Ranelid är numera introducerad i mitt liv. Vilken man! Och vilken förträfflig smak! Han uppmärksammade och berömde mitt fina hårband. Vi connectade - jag, Adam och Ranelid. Alla andra som kommer fram och pratar med oss säger typ samma sak och pratar bebisspråk men Ranelid, oh denna man, han pratar i gåtor och säger så många kloka och avancerade saker att jag blir helt tagen!


Nä nu är det paus och jag ska göra mitt första klädbyte. Såklart. Är man en liten stjärna så är man. Förresten så tycker jag att Adam är rätt söt....



Vi hörs igen!! Försöker skriva mer under kvällen. Puss Anni

torsdag 9 februari 2012

Vokabulär

Nu kan jag prata så in i bomben bra!! Lite imponerad av mig själv faktiskt. Jag kan ju inte skriva ner allt jag säger men några ord och meningar som jag slänger mig med just nu är:

Fortfarande
Detta ord vet jag inte exakt var det ska användas så jag säger det lite där jag tror att det passar in. Typ "Leka bilar fortfarande" eller bara rätt och slätt "Fortfarande." som en egen mening.

Var tog X vägen?
Jag undrar inte bara var den (det kan vara en person eller sak) är utan även vilken väg den tog.

Leppa mig/dig.
Det är ju sjukt svårt att skilja på mig och dig, osäker på vilken av det som är jag. Detta betyder iaf "Hjälp mig".

Makoja
Det är mitt alldeles egna ord. Betyder många olika saker. Jag säger "Makoja?". Pappa svarar "Makoja!". Då vet jag att det är han när vi pratar i telefon.

Våffelmacka
En macka man rostar i våffeljärnet såklart.

Jag vill inte. Jag vill HA den!
Frågor på det?

Tack e maten, det var jättegott.
Det brukar jag säga när jag ätit klart oavsett om jag smakat eller ej.

Och så kan jag räkna till 10!

Detta var som sagt bara ett litet axplock. Jag pratar och härmar massor nu och av någon anledning så kan saker jag säger vara roligare än när någon annan säger det. Det uppmuntrar ju onekligen till ännu mer härmande och jag har upptäckt att det bor en liten teaterapa i mig.

Häromdagen vid matbordet så böjde jag mig fram till pappa och sa "Jä-äppar-dej". Pappa blev helt till sig, kramade om mig, blev glansig i ögonen och ropade på mamma och sa "Jag älskar dig med!!". Då sa jag ännu högre och tydligare "JÄÄPPARDEJ" och då gick mamma och hämtade leverpastejen. Mmm så gott!

Gör pappa tårögd.

måndag 6 februari 2012

GF & CO

Nu ska jag berätta om mina nya härliga kompisar! Det började med att jag skulle hälsa på en av alla mina Gammalfarmödrar (GF). Denna gången GF Pistol. Eh....jag menar Gun. Hon har alltid varit väldigt glad i att flytta, jag tror hon tycker om lite miljöomväxling. Nu har hon iallafall checkat in på ett nytt ställe, ett kollektiv kan man säga där hon bor med sina polare. Det är ett glatt gäng, lite tokiga och busiga precis som jag gillar. Och de gillar mig massor verkar det som för jag har blivit inbjuden, som enda externa, till deras privata sångstund en gång i veckan. Den skiljer sig inte så mycket från min vanliga sångstund faktiskt, lite andra sånger kanske men för övrigt rätt lika.

Första gången jag hälsade på höll jag mig lite på avstånd innan jag blev varm i kläderna. GF Gun påminner mig lite om Anni för hon har inte heller fått några tänder. Jag tycker det är ganska fint att inte ha några tänder, man ser så extra snäll ut på nåt vis.

Här är vi på sångstund hela gänget. Jag önskade I ett hus vid skogens slut så den sjöng vi och sen fick jag sjunga Flaska i huet själv för den kände de tydligen inte till men de tyckte att den var riktigt bra!

GF Gun har en så smart vagn åt mig när jag kommer som jag brukar sitta i.

Min busiga GF har en alldeles egen nödläge-knapp. Den får man iiiinte trycka på fick jag veta... men först när det var för sent.... Jag var ju bara tvungen att testa och se om Meckar-Micke skulle komma farande så jag tryckte på knappen!

Meckar-Micke verkade inte ha jouren just denna gången men det kom ett gäng andra gladare fixare och körde iväg med GF och undersökte henne. Men eftersom det var falskt alarm (host host) så var det ingen fara utan vi fick saft och kaka och så skrattade vi jättemycket åt vårt bus!


Det här är GF:s härliga roomie, henne gillar jag bäst av alla hennes kompisar.

Innan jag åker hem så brukar vi ta rundan i huset med GF:s snabba kärra. Hon kör sitt fortaste och jag skrattar så jag kiknar. Sen måste Pistolen vila för det tar tydligen på krafterna att ha en 2-åring på besök. Men snart ska jag dit igen!