tisdag 31 augusti 2010

The model

Abbe är ju som bekant The Model i gänget, han har fått kontrakt med Lexington och gör jobb både för dem och Brio. Han är väl snart på den internationella marknaden med de lockarna och ögonen.

Men jag är ändå lite mallig för jag är modell för Kockums Fritid som du kan se här.

måndag 30 augusti 2010

Flyttstatus

Nu verkar det som om vi har flyttat på riktigt. Vi lämnade lägenheten igår, helt tom. Det kändes lite konstigt när det var så mycket saker där för bara några dagar sedan. Mamma och pappa har bott där i 5 år och verkar tycka det är både lite sorgligt och spännande att flytta. Jag förstår dem, under mina 9 månader har jag trivts väldigt bra men jag tycker att det ska bli skoj att bo hos Farmor också. Det har jag aldrig gjort. Undra hur länge vi ska göra det!

Nästan klara!

Farfar hälsade på mig och vi lekte stapla pennor.

När vi sa hejdå till grannarna fick jag bita mig i läppen.

Yo!

Cruisar runt i kärran med lite attityd och inger respect. Peace out!

torsdag 26 augusti 2010

Kommit över Mammas dagbok...

Jag har kommit över mammas dagbok. Inte för att jag snokat, det är visst fult, men vi delar dator och hon hade det öppet så jag råkade se. Tyckte det var ganska intressant. Undra vad hon säger om detta nu. Vad tror ni?

UTDRAG UR MAMMAS DAGBOK:
Lördag 17 oktober 2009 vecka 36
Tänkte att det kunde vara kul att skriva ner en liten "Jag ska aldrig"-lista att stämma av när bebisen väl kommit ut. Visst kan jag tänka mig att även om det absolut inte känns så nu, så tummar man kanske på en del punkter men andra kan jag bara inte för mitt liv föreställa mig att jag skulle ändra uppfattning om. Det blir väl till att bocka av senare med facit i hand.
Jag ska aldrig....
- torka snor. Eller jo, det måste ju bort. Men det kommer vara med klökningar jag tar bort det. Och så fort han eller hon är stor nog ska jag visa hur han/hon kan ta bort det på egen hand. Blä, det kommer bli en pärs. Det har Pontus sagt att han kan ta hand om.
- dela mat med min bebis. Först äter bebisen och kladdar och sen tar jag själv en tugga. Blä på den med. Sett flera mammor som gjort så.
- gå och trängas med min barnvagn på stan eller någon annanstans där det är mycket folk. Finns det något störigare och hur kul är det för barnet?! Egentligen är jag allergisk mot skrikiga barn i affärer också men jag inser ju att jag måste kunna vistas ute, men om barnet börjar gallskrika mitt i en affär är det min skyldighet som mamma att gå ut därifrån.
- bara prata om min bebis. Mamma i all ära men jag ska inte glömma bort mig själv!
- ta för givet att det är ok att han/hon smakar på någon annans dricka/mat. Som när jag var på café med en bekant häromdagen och hennes barn som är sisådär 2 år var precis överallt och fick tag i min dricka och började suga på sugröret. "Är det ok att han smakar?", frågade hon långt efter att det redan var kört. Då hade han redan slabbat ner min dricka med snorblandat saliv (klassiska elvor givetvis) och petat med sina små fingrar i min muffins. Det är INTE ok nånstans. Hur söta barnen än är så kan det bara inte vara ok för någon annan än möjligtvis barnets föräldrar. Om ens det.
-låta barnet komma emellan mig och Pontus. En kollega på SAS sa häromdagen, och han var inte den första, att man kommer känna så mycket kärlek till sitt barn att det är lätt att glömma bort varandra. Jag sa att inget får komma emellan mig och Pontus men då bara skrattade han som om att jag skulle nog få se... Jag är övertygad om att jag kommer älska den här lilla människan som tittar ut hur mycket som helst men att det är en annan kärlek än den jag känner för Pontus. Inget får komma emellan oss! Och glömma varandra är det inte tal om!

Fin respons


Min pappa har fått så fin respons på sina konstverk och att han är en sådan mångsysslare. Jag kan bara hålla med, han gör mig stolt! Jag har blivit lovad en liten fotosession av honom som jag hoppas kunna dela med mig av.

Nu drar jag och Mormor till Stoff & Stil och handlar tyg. Kul att hänga med Mormor men tyg låter inte så ball. Hoppas mest på leksaksaffären som ligger bredvid. Vi får väl se!

onsdag 25 augusti 2010

Taxi

Ja, som ni kanske förstod fick vi en hel del körningar jag och Thari. Men nu har jag gått av det passet och det kommer dröja ett tag innan jag jobbar där igen. Taxibusinessen går finfint, framför allt när det pga skottlossning är livsfarligt att åka buss, men det är stressigt och svårt att komma fram när Malmöfestivalen belamrat halva stan. Förresten så ska jag få göra ett besök där, berättar mer om detta när jag gjort det. Längtar!

Flyttpackningen går framåt, det känns som det är nära nu. Det börjar infinna sig en form av stress-anda här hemma kan man säga. Ni vet när det inte är ord som utbyts utan enbart blickar. Som om det är det enda som behövs för att avgöra eller kommentera en viss sak. En blick för släng, en annan för spara.

Några godbitar jag hittat:

En fin teckning pappa gjort.

Kung i baren!

Ännu en fin teckning som pappa gjort, denna föreställer en jude.

Det viktigaste är med - vi drar!

lördag 21 augusti 2010

Fått hoppa in

Mycket körningar nu. Inte hunnit med hälften av vad jag skulle idag, var tvungen att hjälpa min polare Thari med hans taxifirma. På återseende.

fredag 20 augusti 2010

Muta mig

Om ni undrar varför jag inte uppdaterat bloggen idag så kan jag tala om för er att jag har haft fullt upp med att rota igenom flyttkartonger. Jag har hittat så många konstiga, gamla, roliga, lite fula, knäppa kort och saker. Jag ska visa allt imorgon! Och råkar ni veta med er att det finns nåt foto här hemma på någon av er som ni absolut inte vill visa för omvärlden så får ni väl muta mig. Jag har ganska många läsare ska jag be att få tala om...tänk på det....

Ett smakprov så länge:
Gudmor inte alls som jag är van att se henne, längst till vänster. Vilka är de andra två?!

Bekant på nåt sätt.

torsdag 19 augusti 2010

Flyttpackar

Det går långsamt framåt med flyttpackningen här hemma. Mamma tycker det går jättebra och säger att hon är strukturerad i sitt sorterande. Det kan varken jag eller pappa se?! Men det är kul att hjälpa till, jag har hittat så många roliga saker och bilder. Här är några, hittar jag mer så lovar jag dela med mig av det.

Organiserat

Mamma och pappa långt innan de blev ett par. Men det syns ju långa vägar att pappa är jätteförälskad i mamma!

Här är de definitivt ett par, som har gått över gränsen. Pappa är rätt ocool. Han får iallafall inte lämna mig på dagis i de kläderna. Inte mamma heller.

Ojdå, en riktig glasögonorm...

Men det är ju Charlie Schulmans pappa! Tydligen ett kort som överlämnades i LA i början på 2000-talet.

Gudmor, Abbes mamma & min mamma. Hot..or not.

onsdag 18 augusti 2010

Kulturell

Idag drog morsan och farsan med mig till biblioteket. Det är ingen som bor där vet jag nu utan vem som helst kan gå dit och läsa om vad som helst. Så det gjorde vi. Ungefär såhär var mitt besök på biblan:

Vi började på barnavdelningen. Som ni ser på min tomma blick så insåg jag ju snabbt att det inte gav särskilt mycket.

Jag tävlade mot en annan kille om vem som kunde skriva sitt namn snabbast. Ja, ni ser ju själva vem som är loosern här... Not me!

Drog vidare till Noter. Läste lite om knäppinstrument, ganska ointressant.

Vill ju renovera min lekstuga så jag tog en titt inom Byggnadsteknik.

Mat & Dryck gjorde mig hungrig som attan. Tur man alltid har ett rån i bakfickan.

Plötsligt knackade Mowgli på min rygg och undrade om jag behövde hjälp i biblioteksdjungeln.

Mowgli pekade bort mot hylla 6 där jag fick läsa Spänning på Engelska. Tja, det var väl helt okej, inte så spännande som Mowgli verkade tycka. Han håsade upp den där hyllan lite väl tycker jag.

Tacka vet jag Utländsk litteratur. Här stannade jag en stund och läste Jiddisch. Faktiskt ett väldigt vackert språk.

Slutligen hamnade jag i mitt rätta element. Transport. Behöver jag säga mer?

Satt en bra stund och bläddrade i böcker jag samlat på mig längs vägen.

Till slut höll jag på att få panik. Ta mig ut härifrån!! Jag orkar inte ta in mer!

En välförtjänt majskroksfika på Espresso House. Puh, trodde aldrig jag skulle ta mig ut ur labyrinten där inne.

tisdag 17 augusti 2010

Avancerar

De senaste dagarna har jag haft fullt upp med att krypa, stå, vinka, blinka, räcka tungan... Min mamma är inte lite konstig. Hon blir helt till sig när jag härmar henne som om det vore nån grej. Hon vinkar, jag vinkar, hon blinkar, jag blinkar, hon räcker tungan, jag räcker tungan. Inga avancerade grejer alltså. Kände själv att jag måste ta det till nya nivåer och har lärt mig krypa. Siktar in mig på ett mål, typ soffan eller en av de femtielva flyttkartonger som dominerar i hemmet och sätter fart. Det går inte fort, det är kryp varvat med lite ålande. Men framåt går det och det är klart mycket bättre än bakåt som det gått de senaste veckorna. Väl framme vid målet tar jag kraft och ställer mig upp. Jag gör som sagt ingen big deal av detta men mamma rusar runt och fotar, filmar, antecknar datum och ringer till pappa. Morsor alltså....gäsp.

Här har jag hittat en kul sak under soffan.

Det är så rörigt hemma, bäst att hjälpa till.

söndag 15 augusti 2010

GÄSTINLÄGG: Var tar man ur batterierna på den här tamagotchin?

Jag minns så väl den första tiden hemma med Todd. Ingen fick passera ytterdörren utan att sprita händerna, jag var hysterisk med handspriten som följd av hela svininfluensahysterin som härjade som allra värst just under Todds ankomst. Min första tillsägelse fick jag på BB, under premiärdagen som mamma. Stolta och ivriga gick vi ner i receptionen för att visa upp vår fina son. Hur vågade vi gå utanför sjukhusets dörrar och risker att dra in smitta till alla små nyfödda! Det blev bakläxa på den och därav denna ständiga oro. Ett tag var jag övertygad om att inte bara Todd utan hela Sverige, ja kanske hela världen, skulle bli svårt sjuka i svininfluensa. För att inte tala om alla hemska biverkningar från vaccinet som skulle uppenbara sig långt efter att det tagits.

Första tiden hemma fylldes av skratt, gråt, sömnlösa nätter, oro och enorma mängder kärlek. Sötast av dem alla, godaste lilla kroppen, den oemotståndliga babydoften, hans varma snusande mot mitt bröst… Översvämning av känslor. Ett mirakel – mitt mirakel! Är det konstigt att man är överbeskyddande, ständigt på sin vakt; Ingen rör min baby!

Både jag och Pontus upptäckte snart ett bekant mönster. Hade vi inte gjort det här förut? Äta, bajsa, sova, kissa, äta, bajsa, sova, kissa… Och när vi kom på det kändes det så självklart, varför hade ingen sagt det till oss förut!? Likheten mellan en baby och en tamagotchi är slående! Lite annat format men för övrigt som syskon. Alla borde få en tamagotchi vid inskrivningen på mödravårdscentralen var min första tanke och blev nästan lite irriterad att jag inte hade fått någon.

Det sägs ju att det kan vara påfrestande med småbarn under delar av uppväxten. Och det kan jag efter den natt som blev droppen som fick bägaren att rinna över, skriva under på. Vår älskade lilla Todd gallskrek sig genom i stort sett hela natten, och då snackar vi inte smågnäll utan han tog i för kung och fosterland. Han satsade inte bara på att hålla oss och våra grannar vakna, utan även gården och hela kvarteret Davidshall skulle minsann få veta att om inte han kunde sova så skulle banne mig ingen annan få göra det heller.

Visst har man tålamod, mer än man tidigare haft. Och visst låter man denna lilla krabat som stormat in och vänt upp och ner på ens tillvaro, rubbat all form av tidigare rutiner, tagit ifrån en sovmorgnarna om söndagarna, friheten att göra de spontana saker vi älskade att göra, ja till och med fått en att totalt omvärdera vad som är anständigt att vara iklädd när man beger sig utanför dörren fullständigt ta över ens liv. Det är få, om ens någon, som jag skulle acceptera förändra mitt liv så radikalt. En människa som begär så mycket av en att man får lämna sig själv för ett tag för att hinna fokusera på denna enda människa och tillfredsställa hans behov.

Mitt i den värsta perioden när påsarna hänger som tyngst under ögonen, nattsömnen är obefintlig, lunchen består av en portion havregröt från 8 månader, man torkar sig med våtservetter, hemmet ser ut som ett bombat horhus, man råkar se sig själv i spegeln och undrar vem som gjort inbrott innan man upptäcker att det är man själv som står där men tredagarssmink på kinden, byxor med kräkfläck och en tröja med kiss på magen, orkar jag inte längre utan tänker Var tar man ur batterierna på den här tamagotchin? Kan jag få mitt liv tillbaks? Kan jag någonsin igen få gå på bio och se en film eller helst bara sitta och sova i biostolen? Ska jag någonsin få en hel natts ostörd sömn igen? Och om vi nu trots allt vill ha ett barn till, kommer det finnas någon chans i världen till tid/kraft/ork/vilja att producera denna? Middag ihop med min fästman, är det ens att tänka på? Var tar man ur batterierna på den här tamagotchin?"

Så händer något, det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, utan det är små saker som händer hela tiden, oftast flera gånger om dagen. Som nu, min lilla älskling, min tamagotchi, vaknar efter sin lilla, alldeles för korta för att jag ska hinna med de femhundraelva saker jag har på att-göra-listan, och ställer sig upp i sin spjälsäng. Han har precis lärt sig att ta sig från liggande till stående i sängen och jag hör hur han fixar och trixar där inne. Så går jag in i rummet och det jag möter då får mig inte att glömma men det får mig att strunta fullkomligt i om jag har rena eller smutsiga kläder, om det senaste jag fick i mig var en majskrok i all hast, om jag inte sovit en hel natt på 9 månader eller att hemmet ser bedrövligt ut. För den lille killen som står där stolt och busig i sin säng, som kiknar av skratt när jag närmar mig och lyfter sina armar mot mig så att han trillar baklänges i sängen ger mig så mycket mer än vad något annat kan fördärva. Jag blir knäsvag och lycklig i hela kroppen! Min lilla tamagotchi må vara krävande emellanåt men det är inget emot den enorma mängd kärlek och lycka han ständigt ger mig.

Jag älskar dig din lille buse!
//Mamma

Night version med vink

torsdag 12 augusti 2010

Samlare

Har precis varit hemma hos någon som hade väldigt mycket böcker. Vet inte vem som bor där men han eller hon verkar vara en riktig samlare. Nu har jag läst kanske 30 böcker. Det var en mysig stund, där vill jag hälsa på igen!


God morgon!

Ja för jag tänkte börja min dag nu! Har försökt somna om en timme men det går bara inte så då kan jag ju lika gärna gå upp. Pappa är också uppe, på väg till jobbet. Mamma är den enda som vill vänta lite med att låta dagen ta fart. Sömntuta!

Morgonpigg Pappa

Morgonpigga jag

onsdag 11 augusti 2010

Godfather

Av denna bilden att döma kanske man inte kan tro det, men idag har jag en saknar Gudfar-dag.

tisdag 10 augusti 2010

Två små damer

En spännande sak är att dit jag ska flytta går det rykten om att det finns två små damer som lurar i Ljungskogen.... De ser snälla men busiga ut. Det är få som sett dem, nu vill jag ta reda på om de verkligen finns eller ej. Håll utkik!

Bildbevis tänder

My first teeth!

Har lycktas fånga mina två små tänder på bild. Med tanke på hur ont det gjort är jag lite besviken att de inte är större?!