Kommit över Mammas dagbok...

Jag har kommit över mammas dagbok. Inte för att jag snokat, det är visst fult, men vi delar dator och hon hade det öppet så jag råkade se. Tyckte det var ganska intressant. Undra vad hon säger om detta nu. Vad tror ni?

UTDRAG UR MAMMAS DAGBOK:

Lördag 17 oktober 2009 vecka 36

Tänkte att det kunde vara kul att skriva ner en liten "Jag ska aldrig"-lista att stämma av när bebisen väl kommit ut. Visst kan jag tänka mig att även om det absolut inte känns så nu, så tummar man kanske på en del punkter men andra kan jag bara inte för mitt liv föreställa mig att jag skulle ändra uppfattning om. Det blir väl till att bocka av senare med facit i hand.

Jag ska aldrig....

- torka snor. Eller jo, det måste ju bort. Men det kommer vara med klökningar jag tar bort det. Och så fort han eller hon är stor nog ska jag visa hur han/hon kan ta bort det på egen hand. Blä, det kommer bli en pärs. Det har Pontus sagt att han kan ta hand om.

- dela mat med min bebis. Först äter bebisen och kladdar och sen tar jag själv en tugga. Blä på den med. Sett flera mammor som gjort så.

- gå och trängas med min barnvagn på stan eller någon annanstans där det är mycket folk. Finns det något störigare och hur kul är det för barnet?! Egentligen är jag allergisk mot skrikiga barn i affärer också men jag inser ju att jag måste kunna vistas ute, men om barnet börjar gallskrika mitt i en affär är det min skyldighet som mamma att gå ut därifrån.

- bara prata om min bebis. Mamma i all ära men jag ska inte glömma bort mig själv!

- ta för givet att det är ok att han/hon smakar på någon annans dricka/mat. Som när jag var på café med en bekant häromdagen och hennes barn som är sisådär 2 år var precis överallt och fick tag i min dricka och började suga på sugröret. "Är det ok att han smakar?", frågade hon långt efter att det redan var kört. Då hade han redan slabbat ner min dricka med snorblandat saliv (klassiska elvor givetvis) och petat med sina små fingrar i min muffins. Det är INTE ok nånstans. Hur söta barnen än är så kan det bara inte vara ok för någon annan än möjligtvis barnets föräldrar. Om ens det.

-låta barnet komma emellan mig och Pontus. En kollega på SAS sa häromdagen, och han var inte den första, att man kommer känna så mycket kärlek till sitt barn att det är lätt att glömma bort varandra. Jag sa att inget får komma emellan mig och Pontus men då bara skrattade han som om att jag skulle nog få se... Jag är övertygad om att jag kommer älska den här lilla människan som tittar ut hur mycket som helst men att det är en annan kärlek än den jag känner för Pontus. Inget får komma emellan oss! Och glömma varandra är det inte tal om!