När jag gick på sångstund hade jag ju som bekant världens bästa, och sötaste, sångfröken. Jag har inte sett henne sedan jag var där men jag tror att hon alltid sitter där och spelar gitarr och sjunger visor. Men så idag såg jag en tjej som var läskigt lik min sångfröken, alldeles utanför Lilla Station. Hon vinkade och log som om vi kände varandra men jag visste ju att det inte kunde vara hon så jag bet ihop. Kom inte här och utge dig för att vara någon du inte är.
Bara för det måste jag nog snart ta ledigt från jobbet, dagiset, och titta till min sångfröken tror jag. Plötsligt saknar jag henne och sångerna något hiskeligt.
Mia sångfröken på Höllvikens Bibliotek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar