Om när jag fick ett syskon

Det är många som undrar hur det gick till när jag träffade min syster första gången, hur det kändes och vad jag tycker och tänker om henne. Låt mig stilla er med era funderingar;

Det var förra lördagen, den 15.e oktober, som jag åkte till Mo & Mo för att ha myskväll med övernattning. Mysigt hade vi och bortskämd blev jag. Dagen efter fortsatte leken och Momo berättade för mig att Ma&Pa var och hämtade ut bebisen från mammas mage. Det lät ju lite konstigt förstås men visst. Hela söndagen gick och jag fick ännu en natt i Mo&Mo sköna säng. På måndagen kom pappa hem och även om jag blev väldans glad så undrade jag ju lite var mamma tagit vägen och frågade efter henne flera gånger. Måndag blev tisdag och det var dags för dagis igen. Många pratade och frågade om bebisen, så visst förstod jag att något stort var på G. Det var ovanligt stort fokus på bebisen i mammas mage...

Så plötsligt stod hon där - min fina mamma - i dörröppningen på dagis och sträckte armarna mot mig! OH så glad jag blev, äntligen var hon hemma igen. Hon verkade ivrig och glad att se mig. Som hon pussade och kramade mig och berättade att vi skulle hem och träffa bebisen som hon tagit med sig hem. Jag blev ivrig och vi skyndade oss hem.

Och där. I sin lilla bilbarnstol i soffan satt hon. Den lilla lilla lilla bebisen. Pappa satt bredvid. Jag rusade fram och när jag kom ända fram så tittade jag med stora ögon på henne. Sen klappade jag henne försiktigt och ville att vi skulle ta upp henne. Mamma tog henne i sin famn och jag fick sitta bredvid. Men så rätt som det var så började den lilla tjejen skrika. Högt. Då pekade jag på bilstolen och bad mamma sätta tillbaka henne. Det var mitt första möte med bebisen.

Sedan dess har jag vant mig vid att ha henne runt och jag tycker mycket om henne. Jag gossar gärna henne men då måste man vara försiktig så jag brukar klappa henne med ett finger. Pekfingergosset som jag kallar det. Jag är mån om att veta var hon är och hur hon har det. För övrigt så bryr jag mig inte så mycket om henne. Hon är rätt lugn, äter och sover mest hela tiden. Alltså...nu får ni känsliga läsare hålla för ögonen men jag har upptäckt att Lillasyster äter sin lelle (välling) från mammas bröst?! Och mammas bröst är enormt stora. Häromdagen när lilla ätit klart och mamma satt med ena boppen i vädret så kände jag bara - spare me! - och höll upp handen som ett "stop"-tecken och sa "-Stäng!".

Jag tycker att jag axlar rollen som storebror fint så här långt. Jag får liksom visa henne lite nu hur saker och ting fungerar här i livet och den uppgiften tar jag på största allvar. Hon har levt i en vecka imorgon och själv har jag bara känt henne i 5 dagar. Så vi känner inte varandra så bra ännu men det gör vi nog snart. Jag kallar henne bebisen men vet att hon heter Annie och någon frågar.

Snart ska jag ta med henne ut på äventyr, jag måste visa och lära henne om livet här på jorden!