Nä men om man skulle satsa på att vara i sitt i särklass sämsta humör någonsin när man ska träffa sin nya barnflicka för första gången så ser hon kanske fram emot att leka med mig extra mycket. Vad tror ni? Det var iallafall min inställning idag när hon knackade på dörren. Jag slängde mig själv och alla mina bussar och bilar på golvet, skrek mitt högsta, visade tydligt kalla handen, vägrade det mesta och var helt enkelt så arg jag bara kunde. Kanske en annorlunda taktik, många tar nog bättre vara på sina 20 sek att ge ett första intryck men jag resonerar som så att om hon fortfarande vill passa mig efter dessa omständigheter så är det en tuff tjej som jag vet att jag kommer gilla.
Mamma var inte lika nöjd med min taktik. Hon försökte hålla sig samlad och göra sig hörd mellan skriken och förklara att jag inte sovit så mycket som jag borde.... Att jag är en bestämd och envis liten kille, men att jag oftast ändå är glad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar