2011

Jag har fått klagomål för att rapporteringen om hur det nya året firades in varit för fattig. Inte visste jag att det var en sådan höjdpunkt, såvitt jag vet var det ingen fest och jag har därför inte heller haft något att dela med mig av. Men eftersom ni läsare så bestämt upplyst mig om att jag har fel så har jag tagit till lite knep för att ta reda på vad som egentligen hände den där kvällen den 31 december 2010. Men hjälp av bevismaterial i form av bilder på datorn, intressanta spår här hemma och noggranna förhör med Birger, min utsände som var på plats, har jag lagt ihop ett och ett och på så sätt lyckats kartlägga en ytterst intressant kväll.... Håll tillgodo!

Det var visserligen ovanligt flott dukat bord när jag åt kvällsmat men ingen fest tycktes vara i närheten.

Pappa ville gärna visa mig sina nya kunskaper att stycka en fasan.

Jag tror att Pappa klädde sig classy för att hedra fasanen. Här styckar han med sin lärare, Henke, som dessutom är den som skjutit fasanerna. Kanske i vår trädgård. Jag brukade se flera men nu ser jag ingen där längre...

Man kan inte tro det av sizen att döma men han kan vara väldigt diskret min Birger. Tittar ni noga så anar ni honom bakom tjejerna, till höger. Vid tidpunkten har jag sovit i ungefär en halvtimme. Redan då har festen tydligen satt igång.

Ingen tänker på Birger som både har stora öron OCH första parkett. Här sjunger sällskapet hyllningsvisor till fasanen som tycks stå i centrum denna afton.

Gudmor Em försökte under kvällen att bli en fasan.

Louise tog det ett steg längre som ni ser. Från denna stund gjorde hon dessutom endast fasanläten resten av kvällen.

Här har det urartat. Folket hängav sig totalt åt fasansläktet.

Här offrar fasanmästaren Henke Louise till fasanguden som tack för maten.

Här slutade min källa agera källa och vi lär aldrig få veta hur det slutade. När jag vaknade på morgonen var alla spår av vad som skedde på ovanstående bilder som bortblåsta....