Vanliga människor

Här råder kaos hemma. Medan Mamma beter sig som om hennes (!) stjärnstatus är omätbar behåller jag och Pappa lugnet. Nu märker man hur olika vi är, eller ja hur olik Mamma är oss. Hon pratar om de mest märkliga saker, att vi måste hålla ihop när det blir påfrestande löpsedlar som givetvis aldrig är sanna, att jag måste fortsätta gå på dagis även om jag blir erbjuden att turnera runt med bloggen (hur och varför skulle jag göra det?), att vi antagligen kommer bli EO (ekonomiskt oberoende) men att det är viktigt att vi alltid har en sund inställning till pengar och aldrig någonsin låter det stiga oss åt huvudet. Att vi oavsett vad som händer är helt vanliga människor.

För mig och Pappa är det precis just vad vi är och har varit hela tiden. Vanliga människor. Jag fattar inte vad hon dillar om. Hon syftar ju givetvis på publiciteten via RixFm och det faktum att antalet läsare markant har ökat. Men att från det gå och tro att livet aldrig mer blir detsamma är ju en enorm överdrift. Suck. Om hon ändå kunde sätta ner åtminstone ena foten på jorden...

Det är flera som har hört av sig och vill att jag skriver om deras saker osv. Det är ju trevligt men jag vill klargöra att jag i dessa fall kommer skriva precis vad jag tycker. Ärlighet varar längst säger Pappa och om jag nu har levt hela mitt liv utan lögner vill jag fortsätta ha det så. Så antar ni utmaningen är ni välkomna att skicka era saker så ska jag uttala mig om huruvida det faller mig i smaken eller ej.

Jag vill hälsa alla nya läsare välkomna! Det är roligt när ni kommenterar. Jag går alltid in och besöker de av er som har egna bloggar och blir glad när jag märker hur många olika människor jag lyckas tilltala.

Sådär ja, nu ska jag och Birger krypa till kojs. Imorgon väntar dagis och sen hoppas jag på någon form av aktivitet. Hej så länge!

There is chaos at home. While Mum is behaving as if her (!) stardom is immeasurable, me and Dad keeps calm. Now, you notice how different we are, or even the diverse Mom is us. She talks about the strangest things, that we must stick together when things get stressful, that I have to continue attending kindergarten even if I get offered to tour around with the blog (how and why would I do that?), we will probably be FI (financially independent) but it is important that we always have a healthy attitude to money and never ever let it get us to the head. That whatever is happening we will always be completely normal people.

For me and Dad this is exactly what we are and have been all the time. Ordinary people. I do not know what she is dizzying about. She aimed of course after publicity through RixFm (radio channel) and the fact that the number of readers has increased markedly. But to go from there and believe that life will never be the same is of course a huge exaggeration. Sigh. If she at least could put down one foot on earth...

There are many who have written and wants me to write about their stuff and so on. It's nice but I want to clarify that I in these cases will write exactly what I think. Honesty is the best dad says and if I have lived my whole life without lies I want to keep it that way. So if you accept the challenge, please send your stuff and I'll say whether there is something for me or not.

I would like to welcome all new readers! It's funny when you comment. I always go in and visit those of you who have their own blogs and get happy when I see how many different people is reading my blog.

There you go, now me & Birger will go to bed. Tomorrow it´s kindergarten and then I'm hoping for some kind of activity. So long!

Här står vi och är vanliga människor. Mamma är lite längre bort med block och penna, redo att skriva autografer. Som tur är mötte vi ingen. Here we stand, as the normal people we are. Mom is a little further away with block and pen ready to sign autographs. Fortunately we didn´t meet anyone.