Vår dag i Lund

Oh du milde! Vi är en riktig liga som drar runt; jag, Belle, våra småsyskon A & A och inte minst våra virrpannor till mojjor. Ett härligt, stökigt, glatt, högljutt, fnissigt, tramsigt, det-här-händer-bara-oss-gäng. Jag gillar oss. Men alla kanske inte gör det. Med största sannolikhet inte dem som satt och solade sig i vårsolen på Mårtenstorget i Lund igår när jag och Belle skrek "MIN!!!!!" ikapp om precis allt. Vi tycker om varandra, det gör vi, men vi har kommit in en tjafsperiod. Känner ett enormt behov av att tala om att vi äger precis allt. Är det någon som känner igen sig?

Men det började bra! Efter några missförstånd mellan mojjorna så hamnade vi till slut där vi skulle - på Sagohuset i Lund för Mera Max, en föreställning om just Max. Ni som läst bloggen ett tag vet att vi varit där en gång tidigare och med tanke på hur mysigt vi tyckte det var då ville vi gärna dit igen och se fortsättningen. Den var jättebra! Inte lika spännande som sist men det beror nog mer på mig än på föreställningen...

Mmmmmm mera Max!

Fängslande!

Inte konstigt att Anni inte sa ett knyst under hela föreställningen när Mom av misstag tryckt in MIN napp i hennes mun.

Sen kollade vi in Lund, jag är så sällan där. Det var fint men en dum tant på cykel drog ner intrycket när hon fnös och mumlade att vi var i vägen när hon cyklade förbi. Som tur är är det sällan sånt händer men jag förstod inte vad hon menade? Är det vi barn som är i vägen? Är det vår vagn (som ju är detsamma som vi som sitter i den)? För vi barn tar plats, det gör vi och det måste vi få göra. Dumma dumma tant på cykel.

Viveca blev helt till sig i denna blomsterbutik som enligt mojjorna hade uuuuunderbara olivträd och citronträd. Men när Vivi började dra i detta träd vred mamma på sig och sa att hon kanske skulle ta en storlek mindre eller två med tanke på allt annat vi skulle hålla reda på....

Så det blev den mindre modellen (dock ej liten) som ni ser i mitten på bilden. Viveca vet att man ska prata med växter för att de ska må bra och det tog hon på allvar när hon en stund senare överöste en hel drös med svordomar över detta träd....

Vi avslutade dagen med ett stop på McDonalds efter mina och Isabelles hejarop. Där fastnade Vivi, vagnen, barnen, maten och olivträdet i hissen och det var där svordomarna över det tidigare så hyllade trädet delades ut. Jag filmade dramat och nu när jag ser på filmen så tror jag att vi måste köpa lite pedagogiska leksaker till Vivi. Förslagsvis den här klassiska leksakssnurran...

Eller vad säger ni efter att ha sett det här filmen?