Vi har visst en fin gräsmatta?

När jag åkte bil med mamma och pappa till Stockholm så sov jag en hel del, det är ju så sövande att åka bil. Men ibland var det lite svårt att sova för de pratade så mycket (mest mamma) och ganska högt (mest mamma). De diskuterade en sak som jag tyckte var väldigt förvirrande. Så här lät det när vi precis kommit in till Stockholm city;

Mamma: Åh här är så mycket folk överallt! Jag hade kunnat tänka mig att bo här...

Pappa: Mmm

Mamma: Kolla vilka skor?! Men vad har människan på sig??

(Här blev jag så nyfiken och ville se ut men nådde inte över kanten.)

Pappa: Mmm

Mamma: Haha, vad kul det är att kolla på folk! Tror du att han är gay?

(Mamma pekar. Jag ser fortfarande inte. Vad är en gay?)

Pappa: Vem? Kanske.

Mamma: Men om vi flyttar hit så lämnar du väl inte mig för nån snygg stockholmsbrutta?

Pappa: Gräset är inte grönare på andra sidan.

(Vilken sida är vi på nu?)

Mamma: Nä det har du banne mig rätt i!

Pappa: Jag tycker att vi har jättefin gräsmatta.

(Vad menar han? Har vi gräsmatta? Var? Har vi sandlåda också?)

Mamma: Det tycker jag med. Jättefin! Jag älskar den.

(Va?)