Pytte i Jätteland

Att jag har kommit till Jätteland har jag ju redan konstaterat. Allt och alla är större än mig. Jag ser mest benen på folk när jag åker min kärra. Det verkar vara stor uppståndelse att det har landat en Pytte hos Jättarna för de tittar på mig och säger "Åh vilka små söta fötter" och sen kittlar de mig under fossingarna så att jag inte kan låta bli att skratta.

Jag är som tur är inte ensam om att vara Pytte i Jätteland. Mina vänner som jag presenterat här är alla av någorlunda samma storlek. Visst det slår på några kilon och cm men vi är alla avservärt mycket mindre än invånare i det här landet.

Det är ändå väl anpassat för mig och mina Pyttekompisar. Det finns butiker som säljer kläder och saker bara för oss. Så de måste ju vetat att vi skulle komma.

På ett sätt verkar det roligt att vara Jätte men på ett annat är jag glad att jag är Pytte. Jag tycker inte det verkar roligt att vara Jätte för att de:

- måste kissa och bajsa direkt i byxan

- inte får plats i vagnen

- måste en massa saker hela tiden, jag tar dagen mer som den kommer

Å andra sidan så verkar det vara roligt att vara Jätte för att de:

- når ändå upp till taket

- får äta vad de vill

- kan allt