Nu förstår jag varför mamma inte lagar mat...

Jag tyckte faktiskt lite synd om mamma häromdagen. Hon vill ju så gärna...och ändå blir det inte alltid så bra. Som just den här kvällen när pappa skulle på styrelsemöte i huset med efterföljande middag. Mamma, som sällan lagar mat men har en önskan om att ändra på detta, hade köpt hem oxfilé som hon såg fram emot att tillaga och njuta av helt på egen hand.

Det började bra. Jag var mätt och belåten och hängde nöjt i babybjörnen på mammas mage. Vi hade en mysig stund i köket, mamma sjöng och jag var glad. Potatisen kokade, salladen var gjord. Nu var det dags att steka köttet. Stek det en kort stund på varje sida på hög värme, hade pappa instruerat henne. Och där var vi nu...allt gick enligt planen.

Mamma böjer sig fram för att nå potatisen som kokar på spisen varpå jag, som ni ju redan vet är ganska snabb, sträcker mig efter och lägger handen på stekjärnet och AJ - i samma sekund förvandlas den tidigare fridfulla idyllen av en lugn husmor mitt i matlagningen till en hysterisk förstagångsmor som är allt annat än lugn och metodiskt. Mamma skriker till när hon ser vad jag gjort, jag börjar tjuta och mamma som tack vare sin nyligen genomförda Hjärt- & Lungräddningkurs, rusar in i badrummet och spolar ljummet vatten över min hand i 15 minuter.

Det är ganska lång tid, 15 minuter alltså. Åtminstone om man gillar medium-rare. Och det gör ju mamma. Oxfilén brändes vid men i det ögonblicket verkade inte mamma bry sig om något annat än mitt tillstånd vilket kändes tryggt till dess att brandlarmet gick igång och det som tidigare kändes som en akut situation plötsligt inte enbart kändes akut utan okontrollerbar. Om nu hela köket stod i brand så var det iallafall ingen som hörde det eftersom hela huset satt i styrelsemöte i källarlokalen.

Nu gick det ju lyckligtvis bra. Det slutade väl. Jag brände mig aldrig, sanningen var att jag nuddade bara kanten av stekjärnet och anledningen till att jag skrek berodde på att mamma skrek och uppförde sig som om jag inte hade handen kvar. Men det är den och den är renare än någonsin kan jag be att få tala om. Innan pappa kom hem hade mamma hunnit natta mig, ätit en very well done köttbit och röjt undan i köket. Men hon verkade lite tagen av situationen och jag tror tyvärr inte att jag får hjälpa till vid spisen nåt mer i framtiden.