onsdag 9 februari 2011

ARG


På sistone har jag börjat få riktiga raseriutbrott. Vet inte varför men jag blir bara så himla fruktansvärt jättearg! Jag vet inte vad jag vill så vad mamma och pappa än gör så blir jag bara ännu argare. Det händer nästan varje dag nu. Fast inte på dagis förstås, där är jag på mitt bästa humör. Det verkar som mitt humör smittar av sig för både mamma och pappa blir på dåligt humör de med. Så nu går vi runt här hemma alla tre och är jättearga men ingen verkar veta varför. Snälla, är det någon som känner igen sig och kan tala om vad det är med oss? Varför känns det så här och när går det över? Jag tycker det är mycket roligare att vara glad och ändå är jag arg. Fungerar vi människor såhär?

6 kommentarer:

  1. 1: Andren syndromet. 2: kärleksbekymmer 3: fulperiod 4: trött.

    SvaraRadera
  2. mormor Marie09 februari, 2011

    en dålig dag kan man ju ha,
    men flera på raden är inte bra
    kanske en riktig mormor dag
    kan räcka:) :) :)

    SvaraRadera
  3. Hej Todd!

    Vet inte om du kommer ihåg mig, men vi har träffats några gånger som hastigast. Jag heter Julia och ska snart fylla 2 jordsnurr. Min mamma känner din mamma! Hur som helst så kommer jag ihåg hur mitt liv såg ut för typ ett halvår sen. Alla klagade alltid och sa att jag var sur och arg, ibland blev jag så sur att jag var tvungen att ge dem på moppo! Jag var egentligen inte så sur, det var bara det att ingen verkade fatta det språket jag snackade. Ok då, jag kanske inte alltid var så tydlig, men det är så sjukt frustrerande. Nu helt plötsligt förstår nästan alla vad jag säger, och helt plötsligt säger de att jag är världens sötaste. Så mitt tips till dig Todd är att ha lite is i magen, snart kommer ni prata samma språk du och dina föräldrar. Hoppas detta kan göra dig lite klokare! Vi kanske kan leka nån dag och utbyta lite fler visdomsord.
    Kram Julia
    P.s. Min storasyster Olivia hälsar.d.s.

    SvaraRadera
  4. Jag tror det är rätt kämpigt att hålla humöret uppe hela dagen på dagis, så där hemma kommer liksom allt på en gång... Så har det varit för Sixten också!

    Kram Filippa

    SvaraRadera
  5. Tror som Julias mamma att de är lite frustrerade en viss period, svårt att bli förstådd hela tiden och då blir man ju onekligen lite grinig. Så går det ut över allt och alla. Man kan inte alltid vara på topp.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. jo visst språket är väl inte helt kristallklart alla gånger, men det är denna jäkla trotsen som är värst!!! Peder är exakt lika dan. Han blir sur som ett bi när han inte får leka hela havet stormar med spegeln eller sitta och små äta på små kylskåpsmangneter som passar perfekt i ett barns lilla strupe. Inte heller blir han överlycklig när jag måste torka bort det härliga vasselinfettet från handen som dragits längs hela väggen eller när jag tvingar honom att äta rosa yoggi vid matbordet istället för i soffan. Tyvärr är mitt tålamod helt slut och det var längesedan jag vann en fight!!!

    SvaraRadera