Jag trodde att jag bodde på landet men det gör jag inte. Jag har nämligen besökt det som kallas Landet. Vilket ställe. Där står tiden lite still, jag tror inte att man kan skrika högt där även om man vill, mobiltelefoner och makkapakka hittar inte dit och man får vara vaken ända till man somnar.
Land i sikte.
Här börjar Landet.
På Landet står kor och betar i trädgården.
Det är gångavstånd till stranden.
Vattnet är varmt och man behöver inga badbyxor med inbyggd blöja.
99% av tiden är goss-tid.
Alla mår bra på Landet, mamma mår extra bra säger hon.
Man kan fiska krabbor.
Och får man inte napp så kan man lita på att Morfar fixar något gott i köket.
Vad härligt det ser ut! Jag har varit med min familj i Vejbystrand en gång, det var fint. Kram Olle
SvaraRadera